Modul 3: Utbildningsmaterial för utbildare (hälsosektor)

Bengt, en 80-årig änkling, sökte läkarvård för ångest och tecken på depression.

Läkaren: God morgon Bengt. Hur mår du idag?

Bengt: Åh, du vet, bara den vanliga värken och smärtan som kommer med åldern. Inget att oroa sig för.

Läkaren: Jag förstår. Men jag är här för att hjälpa dig om du har några funderingar. Har du något på hjärtat som du vill diskutera?

Bengt: Tja, doktorn, det är inte bara det fysiska. Jag har känt mig nedstämd och trött på sistone.

Läkaren: Jag uppskattar din öppenhet, Bengt. Låt oss prata om det som du kanske också funderar på. Förutom det fysiska obehaget, har några förändringar i ditt liv eller dina relationer påverkat ditt välbefinnande?

Bengt: (tveksam) Det är… det är inte lätt att prata om. Men det är Jessika, min vårdare. Det har inte varit så bra.

Läkaren: Det krävs mod för att diskutera svåra situationer. Kan du berätta mer om vad som har hänt?

Bengt Hon blir ofta arg och det förekommer sårande ord. Det känns som om jag får tassa på tårna, förstår du?

Läkaren: Det var tråkigt att höra, Bengt. Det låter utmanande. Kan du berätta mer om hur det påverkar dig?

Bengt: (försiktig) Det påverkar min sömn, mitt humör. Jag känner mig instängd i mitt eget hem.

Läkaren: Tack för att du litar på mig när du berättar det här.

Bengt: Jag vill bara att det ska sluta, doktorn. Det påverkar min hälsa, både fysiskt och psykiskt.

Läkaren: Jag hör dig, och jag är här för att hjälpa dig. Vi kan arbeta tillsammans för att ta itu med dessa problem. Om du känner dig bekväm kan vi behöva involvera andra för att stödja dig.

Bengt: Tack, doktorn. J.. Jag visste inte om jag skulle säga något. Det har bara varit svårt. Jag visste inte vart jag skulle vända mig.

Läkaren: Du är inte ensam om detta, Bengt. Vi kommer att hjälpa dig på bästa sätt för att du ska vara trygg och må bra och kontakta rätt personer för att stödja dig genom denna svåra situation.

Reflektionsuppgift

(1) Fundera över vilken roll förtroendeskapande spelar i fallstudien. Hur skapade läkaren förtroende hos Bengt, med hänsyn till situationens känsliga natur? Reflektera över strategier för att bygga förtroende under utmanande och sårbara omständigheter.

(2) Identifiera specifika ledtrådar/signaler som Bengt gav under konsultationen som tydde på potentiellt våld i nära relationer. Hur uppfattade och tolkade läkaren dessa signaler?

Se även Modul 2 för möjliga indikatorer på VIN mot äldre.

Nedan följer ett exempel på en positiv interaktion mellan patient och vårdpersonal. Scenen som skildras här är mellan Klara, en transsexuell kvinna, och Daniella, en receptionist på en vårdcentral.

Daniella: God eftermiddag, hur kan jag hjälpa dig?

Klara: Hej, jag har tid hos läkaren, Berg kl. 14.30.

Daniella: Ditt namn tack?

Klara: Klara Book.

Daniella: Jag är ledsen men jag har inte listat dig här. Kan ditt möte vara under ett annat namn?

Klara: Ja, just det. Jag bytte nyligen namn från Karl till Klara.

Daniella: Okej, jag ser här att mötet är under Karl Book. Jag ber om ursäkt för misstaget.

När är du född?

Klara: 12 november 1987.

Daniella: Toppen. Och har du ändrat ditt namn i folkbokföringen?

Klara: Nej, det har jag inte.

Daniella: OK  tack.  Bara så att du vet, jag kan inte ändra namnet åt dig. Men vi har en kurator som kanske kan hjälpa dig om du har frågor kring det?Vill du att jag ska sätta dig i kontakt med henne?

Klara: Åh ja, det skulle vara toppen. Tack så mycket.

Daniella: Javisst det är klart.

Reflektionsuppgift

(1) I detta scenario använder Daniella flera olika kommunikationsstrategier med Klara. Kan du identifiera vilka de är?

Fall och uppgift för reflektion inspirerat från: National LGBTQIA+ Health Education Centre, ”Affirmative Services for Transgender and Gender-Diverse People – Best Practices for Frontline Health Care Staff”, 2020, p. 7, https://www.lgbtqiahealtheducation.org/publication/affirmative-services-for-transgender-and-gender-diverse-people-best-practices-for-frontline-health-care-staff/, accessed 11.02.2024.

En 19-årig patient besöker vårdcentralen.

Läkaren: Godmorgon, vad kan jag göra för dig?”

Patienten: “Jag känner mig helt utarbetad för tillfället och undrar om du kan sjukskriva mig ett par veckor?”

Läkaren: “Är det av någon särskild orsak du mår så, och jag undrar också om det hänt tidigare?”

Patienten: “Jag har aldrig mått så här förut och aldrig varit sjukskriven. Men jag flyttade hemifrån nyligen, och allting är bara för mycket just nu.”

Läkaren: “Naturligtvis kan jag sjukskriva dig, men om du känner så här behöver du nog prata med någon om det. Vill du prata med mig?”

Patient: Mmm, jag är ganska obekväm att prata om det. Det gäller min mamma, tidigare. Hon är ett kontrollfreak och kontrollerade min mobil hela tiden. Vi bråkade så fort jag ville träffa mina vänner. Det blev så att jag blev mer och mer isolerad och de enda jag umgicks med var min mamma och familj. Jag mår dåligt nu och undrar om det verkligen var ett rätt beslut att flytta hemifrån.

Läkaren: Om din mamma kontrollerade dig så mycket, varför upplever du att det skulle vara ett misstag att ha flyttat hemifrån?”

Patient: Nu när jag bor själv ringer och skickar min mamma mig meddelanden hela tiden. Jag känner mig pressad eftersom hon säger att hon inte kan leva utan mig och hon hotar att skada sig själv om jag inte flyttar hem igen. Jag kan se att hon står parkerad utanför mig hela tiden, men följer mig även när jag handlar eller är med mina vänner. Jag har en känsla av att hon alltid är i närheten. Det kan väl inte vara tillfälligheter? Jag har redan gått henne tillmötes och träffat henne för jag tycker synd om henne och jag är rädd att hon kanske skadar sig själv.”

Reflektionsfrågor

(1) Reflektera över läkarens respons på patientens önskan om sjukskrivning. Hur visade läkaren empati, och vad i det patienten sa indikerade att det fanns något mer bakom?

(2) Fundera över ögonblicket då patienten tvekade att prata om problemen i relation med sin mamma. Hur gjorde läkaren för att skapa förtroende och trygghet för patienten så hon kände sig trygg att berätta om sin situation? (3) Analysera patientens beskrivning av sin relation med sin mamma. Vad är varningsflaggorna och tecken på våld i nära relation? (se också Module 2)

Robin har kommit till akutmottagningen med en misstänkt armfraktur, brutna revben och blåmärken runt halsen.

Robin har träffat sköterskan som bedömer skadans allvarlighetsgrad Han berättade för sjuksköterskan att hans skador är en följd av ett fall nedför trappan i hans lägenhet. På grund av blåmärkena runt halsen är läkaren Andersson orolig för att Robin kan vara utsatt för våld i nära relationer.

Robin: Jag känner mig som en idiot!

Jag vet inte vad som hände, jag snubblade bara, i början av trappan. Jag ska försöka vara mer försiktig i framtiden. Kommer det att ta lång tid att bli bättre?

Dr Andersson: Olyckor händer, Robin. Låt oss fokusera på att du ska bli bättre. Jag har märkt att du har varit här några gånger den senaste tiden. Någon speciell anledning?

Robin: Jag är bara väldigt klumpig antar jag. Jag ramlar hela tiden, du vet.

Dr Andersson: Men blåmärkena runt halsen är en mycket ovanlig skada att få vid ett fall.

Det är mycket mer troligt att det har orsakats av ett tryck, kanske från någons händer…? Är allt okej hemma?

Robin: Jag vet inte vad du antyder men allt är bara bra. Kan du bara fixa min arm och låta mig åka hem nu?

Dr Andersson: Jag vill vara säker på att du får rätt vård. Trots vad du säger är jag bekymrad över dina skador. Kan du berätta mer om vad som kan pågå hemma?

(Robin förblir tyst)

Dr Andersson: Jag är här för att hjälpa dig, Robin.

Om det är något du inte är bekväm med att dela, är det okej. Men det är avgörande för ditt välbefinnande att vi förstår hela bilden. Nu, när det gäller dessa skador, låt oss fundera över det bästa sättet för din återhämtning.

Robin: (börjar gråta) Du vet, en ny rumskamrat flyttade in för ett par månader sedan. Först var det bara skämt, roliga slag och så.. Men sedan blev det värre och han skadade mig. När han är stressad på universitetet tar han ut det på mig. Jag tror att jag kanske är deprimerad. Jag kan inte prata med någon, jag är rädd och känner mig maktlös.

Dr Andersson: (pausar och ger Robin tid att göra det):  Jag vet att det här är svårt att prata om. Jag uppskattar att du delar med dig av det, Robin. Det är inte lätt. Du behöver inte gå igenom det här ensam. Det är inte ok att din rumskamrat skadar dig och att du är rädd för honom. Det är viktigt att ta itu med både dina fysiska skador och ditt känslomässiga välbefinnande.

Jag är verkligen orolig för din säkerhet och skulle vilja att du kontaktar kuratorn på sjukhuset en någon ideell organisation som arbetar med dessa frågor. Har du funderat på att polisanmäla din rumskamrat för våldet?

Reflektionsuppgift

(1) Bedöm dr Anderssons kommunikationsförmåga i detta scenario. Vilka tekniker använde läkaren för att uppmuntra Robin att berätta om sin situation? Hur kan effektiv kommunikation spela en avgörande roll i fall av potentiellt våld?

(2) Tänk på de signaler som väckte läkaren oro för våld i nära relationer. Hur hanterade läkaren denna känsliga situation samtidigt som hon respekterade Robins inledande ovilja att dela med sig av detaljer?

(3) Utvärdera läkaren kommunikationsstrategi. Hur lyckades läkaren framhärda i att få information om Robins skador samtidigt som han var lyhörd för hans känslomässiga tillstånd?

Fallstudien är anpassad från General Medical Council 2023

Helga är en ny patient på en tandläkarmottagning. Hon kommer in på grund av ihållande tandvärk i överkäken. Tandläkaren lägger genast märke till patientens ängsliga och blyga beteende. Trots att patienten redan har fyllt i ett formulär för sjukdomshistoria i väntrummet, tar tandläkaren en stund för att lära känna patienten bättre.

Tandläkare: ”Har du nyligen flyttat till Kungälv, Helga?” 

Helga: ”Nej, jag och min man har bott här i sju år. Jag har inte haft några problem med mina tänder förut. Men nu ger min tandvärk mig så många sömnlösa nätter att det är outhärdligt.”

Tandläkaren: ”Okej, då ska jag ta en närmare titt”. I början av behandlingen upptäcker tandläkaren en liten rödaktig blödning runt patientens ögon.

När hon försöker titta in i Helgas mun med sin spegel rycker patienten genast till. ”Jag är mycket försiktig”, säger hon till patienten. ”Jag försöker bara få en överblick för att förstå var smärtan kan komma ifrån”.

Helga nickar, men hennes kropp slappnar inte av. Den spända hållningen finns kvar. När Helga blir förskräckt under undersökningen glider halsduken av och tandläkaren ser flera mörklila och redan blekta blåmärken på halsen. Tandläkaren lägger märke till det, men tänker inte närmare på det.

Eftersom tandläkaren inte kan se varifrån tandvärken kommer under undersökningen beställer hon en röntgen. ”Är det verkligen nödvändigt?” frågar Helga. ”Ja, absolut”, svarar tandläkaren. ”Det här är ditt första besök idag. Jag skulle vilja få en överblick. Rotspetsar och eventuella inflammationer kan bara diagnostiseras med hjälp av röntgen. Därför skulle jag vilja ta en översiktsbild (OPG/PSA) som visar alla tänder, käkar och båda käklederna.

Dessutom kan jag inte tydligt se från den externa undersökningen var exakt din smärta kommer ifrån, dvs. från vilken tand. Tyvärr kan jag inte hjälpa dig utan att ha mer information. En röntgenundersökning är inte alls smärtsam. ”

När tandläkaren ser röntgenbilden blir hon chockad. Hon ser en fraktur i underkäken på röntgenbilden. Hon undrar varför Helga inte kom tidigare. Det måste ha varit en helvetisk smärta. När Helga är tillbaka i behandlingsstolen nämner tandläkaren den brutna käken.

Tandläkaren: ”Jag kan se en färsk fraktur i underkäken på röntgenbilden, vilket kan vara orsaken till smärtan. Kommer du ihåg hur denna skada uppstod?”

Helga svarar: ”Åh, det var länge sedan. Jag kan inte riktigt minnas det längre.”

Tandläkare: ”Är allt bra hemma? Sådana skador uppstår ofta när någon har blivit skadad av någon annan. Var det så med dig? Jag såg också flera blåmärken på din hals.”

Helgas ögon fylls av tårar, men hon svarar inte på frågorna. Tandläkaren respekterar detta och vill inte sätta press på henne.

I slutet av behandlingen ger tandläkaren henne dock ett kontaktkortmed nummer till kvinnofridslinjen och kvinnojourer och förklarar att hon kan kontakta dem om något hemma skrämmer henne eller om hon inte längre känner sig trygg. Hon är också välkommen att kontakta tandläkaren igen vid behov och berättar att ingen får skada eller skrämma en annan person.

Tandläkaren bokar omgående in ett återbesök för att fortsätta behandlingen och gör en anteckning om detta i patientjournalen. Hon planerar att prata med Helga igen om situationen hemma.

Reflektionsuppgift

(1) Vilka indikatorer kan identifieras i denna fallstudie för att Helgaskulle kunna vara ett offer för våld i nära relation?
(2) Vilken typ av frågor ställde tandläkaren till patienten – direkta eller indirekta?
(3) Vilka bekymmer och rädslor kan patienter som Helga uppleva på tandläkarmottagningen? Vad kan hindra offren från att avslöja det våld i nära relation som de har upplevt?
(4) Hur reagerade tandläkaren när Helga inte svarade på frågorna om våld?