Modul 7: Utbildningsmaterial för utbildare (hälsosektor)

Videor

Om du inte ser videon, använd en annan webbläsare, eller tryck här: https://www.youtube.com/watch?v=fahaXscxRC0
Om du inte ser videon, använd en annan webbläsare, eller tryck här: https://www.youtube.com/watch?v=zzn2EWUSXng&t=20s
Om du inte ser videon, använd en annan webbläsare, eller tryck här: https://www.youtube.com/watch?v=120kSXCUDic
Om du inte ser videon, använd en annan webbläsare, eller tryck här: https://www.youtube.com/watch?v=stj04jI0fCE
Om du inte ser videon, använd en annan webbläsare, eller tryck här: https://www.youtube.com/watch?v=hHXGYEJTR2o
Fallstudier
Fallstudie: Våld i nära relation har en negativ påverkan på barn

Gabby gifte sig med sin man Nick efter ett långt förhållande och flyttade kort därefter till sin mans familjegård. Paret trivdes på gården och fick snart sitt första barn. Under graviditeten började Nicks beteende förändras och när deras dotter föddes ”kändes” förhållandet inte som det hade gjort tidigare. Nick verkade tillbakadragen och tillbringade långa perioder för sig själv. Han började påminna Gabby om Nicks pappa som alltid hade varit en sträng närvaro i hans liv.

Nicks beteende blev hotfullt och kontrollerande, särskilt när det gällde pengar och sociala kontakter. Han blev allt mer aggressiv i sina gräl och skrek ofta och kastade föremål runt om i rummet. Gabby trodde att eftersom han inte skadade henne fysiskt så kunde hans beteende inte räknas som våld. Nick visade inte mycket intresse för deras dotter, Jane, förutom när han var offentlig, där han verkade vara en kärleksfull far.

Jane var i allmänhet ett väluppfostrat barn, men Gabby upptäckte att hon inte kunde lämna henne med någon annan. Jane grät och blev märkbart bedrövad när Gabby lämnade henne till någon annan för att bli omhändertagen. Detta var stressande för Gabby, och innebar också att hennes sociala aktiviteter begränsades ytterligare.

Jane tog lång tid på sig att krypa, gå och börja prata. Hennes sömnmönster avbröts och Gabby sov ofta inte på hela natten, inte ens när Jane var över 12 månader. När Jane började prata började hon stamma, vilket ytterligare hämmade hennes talutveckling. Gabby oroade sig mycket för Jane. Deras husläkare sa till henne att detta var normalt för vissa barn och att om talproblemen kvarstod kunde hon alltid skicka Jane till en specialist vid ett senare tillfälle.

Efter ett antal år blev Nicks beteende oacceptabelt för Gabby. Under grälen höll han nu i geväret som han hade för jakt, och Gabby fann detta mycket hotfullt. Vid ett antal tillfällen träffades Gabby av föremål som Nick kastade och hon blev alltmer rädd för deras dotters skull. Gabby bestämde sig för att ge sig av och kontaktade den lokala kvinnojouren, som hjälpte henne att få ett ingripande mot Nick.

När Gabby hade tagit Jane ifrån Nick förändrades hennes beteende. Janes utveckling tycktes gå snabbare och Gabby kunde inte förstå varför. Som en del av sin rådgivning på en lokal kvinnomottagning diskuterade hon denna fråga, och hennes rådgivare kände igen utvecklingsförseningen, stamningen, irritationen och separationsångesten som effekter av Janes tidigare situation.

Detta fall kan ses som ett missat tillfälle att identifiera våld. Om husläkaren hade frågat Gabby eller Nick (som hade kronisk ryggsmärta) om deras relation, om vad som hände med familjen, och specifikt med Jane, kunde situationen ha identifierats mycket tidigare.

Reflektionsfrågor

a) Vad kunde ha hanterats bättre av de inblandade professionella?

b) Ta en stund och fundera över vilka hjälp och stödfunktioner/verksamheter som skulle kunnat hjälpa Gabby från första början?

c) Gör en lista över olika yrkesgrupper som ingår i det interprofessionella teamet i din verksamhet och som kan vara involverade i arbete med dem som har upplevt våld i nära relation (detta varierar beroende på var du arbetar).

Det finns många yrkesverksamma inom olika myndigheter och specialiserade verksamheter som kan vara involverade i att stödja våldsutsatta och kan omfatta – men är inte begränsade till – akutsjukvård och primärvård, psykiatri, mottagningar för sexuellt våld, socialtjänsten, straffrättsliga myndigheter, polisen, kriminalvården, ungdomsvård, missbruksvård, förskola, utbildning.

Anpassad från en fallstudie från RACGP (2014): Abuse and Violence: Working with our patients in general practice

Övning i interkulturell självförståelse

Genom att reflektera över din kulturella tillhörighet och erkänna de influenser och beteenden som du har upplevt som ett resultat av detta, inser du hur dessa händelser påverkar dina egna uppfattningar och handlingar.

Hur vi kommunicerar med offer, bedömer risker i samband med VIN och arbetar bra i interprofessionella team beror också på fördomar och förutfattade meningar, som också formas av kulturen. Självreflektion är nära kopplat till kulturell lyhördhet. Att integrera övningar för att bedöma sin egen kulturella självmedvetenhet är därför avgörande.

Att reflektera över erfarenheter från barndomen till vuxenlivet kan hjälpa till att fundera över personliga svårigheter och privilegier under hela livet.

Titta på den här videon och reflektera över de frågor som ställs.

If you don’t see the video here, please use another browser or click here: https://www.youtube.com/watch?v=MKXwCz3_0T4

Här är frågorna:

1. Var är du född? Vilket område kommer du ifrån?
2. Vilka länder/regioner kommer din familj från?
3. Hur länge har du bott här? Vad har fått dig att komma hit och vad har fått dig att känna dig välkommen?
4. Vad är viktigt att veta om hur du växte upp?
5. Har du någonsin känt dig annorlunda än andra på grund av din tro/etnicitet etc. I vilka sammanhang/situationer?
6. Vad är din socioekonomiska status nu, vad var den tidigare? Hur påverkade detta din upplevelse av det samhälle/den kultur du växte upp i?
7. Hade du fler vänner med olika kulturella bakgrunder när du var yngre eller nuförtiden och varför är det så?
8. Hur påverkar etnicitet, ålder, familj, erfarenhet, utbildning, socioekonomisk status, kön, sexuell läggning, religion etc. din interaktion med dina patienter? Kan du ge ett exempel?
9. Vet du hur dina patienter vill bli behandlade eller utgår du från att de vill bli behandlade enligt dina kulturella normer, dvs. agerar du oftare enligt den gyllene regeln ”att göra mot andra som du vill att de ska göra mot dig” eller enligt platinaregeln ”att göra mot andra som de vill att man ska göra mot dem”?
10. Att uppnå kulturell kompetens och kulturell ödmjukhet innebär ett åtagande att lära sig under hela livet. Kan du ge exempel från din yrkesmässiga kontext för att visa ditt engagemang i denna process?

Materiel för utbildare

Good to read

In the provided resource, you will discover a series of vignettes illustrating how multiple agencies collaborate in various cases of domestic violence to produce positive outcomes for victims and survivors:

  • Hale, H., Bracewell, K., Bellussi, L. et al. The Child Protection Response to Domestic Violence and Abuse: a Scoping Review of Interagency Interventions, Models and Collaboration. J Fam Viol (2024). https://doi.org/10.1007/s10896-024-00681-4

Additionally, the following source offers insights into interagency cooperation in child protection responses to domestic violence:

  • Stewart SL. Enacting Entangled Practice: Interagency Collaboration in Domestic and Family Violence Work. Violence Against Women. 2020 Feb;26(2):191-212. doi: 10.1177/1077801219832125. Epub 2019 Mar 11. PMID: 30854943. 


Kunskapsbedömning – Frågesporter