Modul 6: Internationella standarder och rättsliga ramverk i Europa

1. Internationella ramverk
Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (UDHR)
Pekingplattformen
Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW)
Deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor (DEVAW)
FN:s konvention om barnets rättigheter (CRC)
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD)
1951 års Flyktingkonvention
FN-resolutioner
FN:s globala mål för hållbar utveckling (SDGs)
Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (ECHR)
Konventionen om it-brottslighet (Budapestkonventionen)
Konventionen om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp (Lanzarotekonventionen)
Direktivet om brottsoffers rättigheter
Europaparlamentets resolution (16/09/2021)

Fokus på Istanbulkonventionen
2. Fakta om Istanbulkonventionen

3. Nationella ramverk i Sverige

Källor

Introduktion

Välkommen till Modul 6 “Internationella standarder och rättsliga ramverk i Europa”. Modul 6 kommer att ge dig en översikt över internationella ramverk, såsom Istanbulkonventionen och hur dessa kan implementeras, samt nationella rättsliga ramverk i partnerländerna i IMPROVE- och VIPROM-projekten.

Lärandemål

+ Förstå vilka internationella standarder och rättsliga ramverk som finns i Europa.


1. Internationella ramverk

I detta avsnitt sammanställs internationella och europeiska konventioner och deklarationer som binder länder att erkänna våld mot kvinnor som en kränkning av de mänskliga rättigheterna. Länder som ratificerar dessa avtal åtar sig att integrera globala standarder i sina nationella lagar. Dessutom ingår strategiska ramverk och policydokument som riktar sig mot våld i nära relationer som referens.

Allmänna standarder

Internationella organisationer har fastställt en uppsättning miniminormer som regeringar och andra samhällsaktörer bör uppnå och genomföra för att uppfylla sina internationella skyldigheter. Dessa är skyldigheter omfattar att utreda och bestraffa våldshandlingar, ge skydd till offer och förebygga våld i nära relationer.

  • Grunden för de allmänna standarderna omfattar sekretess, trygghet, säkerhet och respekt för brukarna, tillgänglighet och åtkomlighet.
  • Stödet ska vara kostnadsfritt och insatserna ska bygga på principerna om egenmakt och självbestämmande.
  • Ansvariga samhällsaktörer ska vara kompetenta, ha genusperspektiv, ha kontinuerlig utbildning och utföra sitt arbete i enlighet med tydliga riktlinjer, protokoll och etiska koder samt, om möjligt, tillhandahålla kvinnlig personal.
  • Varje ansvarig samhällsaktör bör bevara sekretessen och integritet, och bör samarbeta och samordna med alla andra relevanta aktörer. De bör övervaka och utvärdera tillhandahållandet av stödet och se till att den stödsökande är delaktig.
  • De specialiserade icke-statliga verksamheternas expertis bör erkännas.
  • Standarderna betonar också vikten av integration i arbetet mot våld i nära relation. De betonar samordning mellan olika organ och inrättandet av interventionskedjor, remissförfaranden och dokumentation.
  • Det bästa sättet att tillhandahålla stöd till våldsutsatta är genom så kallad ”one-stop shop” eller multidisciplinära team, liksom genom så kallad ”one-stop person”.
  • Där så är lämpligt bör en rad olika skydds- och stödtjänster finnas i samma lokaler.

I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, som antogs 1948, fastställs grundläggande principer för mänskliga rättigheter. Relevanta artiklar är bland annat artikel 5, som betonar rätten till frihet och säkerhet, vilket är relevant i samband med våld i nära relationer.1

Lär dig mer om FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna i denna video:

Följande bilder illustrerar och förklarar artiklarna i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna i förenklad form:

Källa: United Nations. Illustrerad Universal declaration of Human rights https://www.ohchr.org/en/universal-declaration-of-human-rights/illustrated-universal-declaration-human-rights

Källa: United Nations. 1948. Universal Declaration of Human rights (UDHR). . https://www.un.org/en/about-us/universal-declaration-of-human-rights


Pekingplattformen är ett tilläggsdokument till FN:s Kvinnokonvention som tillkom under FN:s fjärde kvinnokonferens i Beijing år 1995 där 189 länder var representerade. I plattformen från den betonas vikten av att avskaffa våld mot kvinnor, även i hemmet. Den efterlyser strategiska åtgärder för att ta itu med frågan.2

Pekingplattformen omfattas av 12 kritiska områden. Klicka på kryssen i motsvarande cirklar för att få ytterligare information:

Källa: UN Women. 12 critical areas.

Pekingplattformen fastställer också en agenda för regeringar, internationella organisationer, det civila samhället och den privata sektorn för att skydda kvinnors mänskliga rättigheter och för att säkerställa att jämställdhet beaktas i all nationell, regional och internationell politik och alla program.

Framstegen i genomförandet av handlingsplanen granskas vart femte år av kommissionen för kvinnors ställning (Commission on the Status of Women, CSW). Sedan den första översynen 2000, har FN:s regionala kommissioner fått i uppdrag att i samarbete med regionala organisationer utarbeta regionala rapporter om framstegen. Dessa rapporter baseras på nationella granskningar som genomförs av vart och ett av FN:s medlemsländer, och bidrar till en global rapport som sammanställs av CSW-sekretariatet vid UN Women och presenteras av generalsekreteraren för generalförsamlingen.

Hittills har fem översyner genomförts år 2000, år 2005, år 2010, år 2015 och år 2020. Varje översyn har resulterat i ett slutdokument där länderna lovar att fortsätta sitt arbete för att uppnå de globala åtaganden som rör kvinnors och flickors rättigheter. I slutdokumentet beskrivs också prioriterade åtgärder för de kommande fem åren.

Källa: United Nations. 1995. Beijing Declaration and Platform for Action. https://www.un.org/womenwatch/daw/beijing/pdf/BDPfA%20E.pdf


CEDAW, som antogs 1979, är ett centralt instrument för att främja kvinnors rättigheter. I artikel 2(f) ingår skyldigheten att avskaffa alla former av diskriminering av kvinnor, vilket med tiden kom att även omfatta könsrelaterat våld, inklusive våld i nära relationer.3

Serien ”CEDAW Quick & Concise” förklarar de tre huvudprinciperna i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW).

Princip I: Materiell jämlikhet

Princip II: Icke-diskriminering

Princip III: Statens skyldigheter

Källa: United Nations. 1979. Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women (CEDAW). https://www.ohchr.org/en/instruments-mechanisms/instruments/convention-elimination-all-forms-discrimination-against-women


DEVAW antogs av FN:s generalförsamling 1993 och är ett omfattande dokument som behandlar våld mot kvinnor, vilket inkluderar våld i nära relationer. Det uppmanar till att undanröja våldet och främjande av jämställdhet mellan könen.3

16 dagars aktivism mot genus/könsbaserat våld

  • 16 dagars aktivism mot könsbaserat våld är en årlig internationell kampanj som inleds den 25 november, den internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor, och pågår fram till den 10 december, dagen för mänskliga rättigheter.
  • Kampanjen startades av aktivister vid invigningen av Women’s Global Leadership Institute 1991.
  • Den används som en organiseringsstrategi av individer och organisationer runt om i världen för att uppmana till förebyggande och avskaffande av våld mot kvinnor och flickor.
  • För att stödja detta initiativ från det civila samhället lanserade FN:s generalsekreterare 2008 kampanjen UNITE by 2030 to End Violence against Women, som löper parallellt med de 16 dagarna av aktivism.
  • Varje år fokuserar UNITE-kampanjen på ett särskilt tema.
Källa: UN Women Asia and the Pacific. In Focus: 16 Days of Activism against Gender-Based Violence.

The Global Database on Violence against Women är en online-resurs som är utformad för att ge omfattande och aktuell information om åtgärder som vidtagits av regeringar för att bekämpa våld mot kvinnor, inom områdena lagar och politik, förebyggande, tjänster och statistiska uppgifter.

Källa: FN: Förenta Nationerna. 1993. Deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor. https://www.ohchr.org/en/instruments-mechanisms/instruments/declaration-elimination-violence-against-women


FN:s konvention om barnets rättigheter (CRC) är ett juridiskt bindande internationellt avtal som fastställer de medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna för varje barn, oavsett ras, religion eller förmåga. Även om barnkonventionen främst är inriktad på barns rättigheter är den relevant för när barn drabbas av våld i nära relationer. Artikel 19 handlar specifikt om att skydda barn från alla former av våld, övergrepp och försummelse.4

Ta en titt på följande bilder för att ta reda på vad de andra artiklarna handlar om:

Källa: Save the Children’s Child Rights Resource Centre. The United Nations Convention on the Rights of the Child: The Children’s Version.

Source: United Nations. 1989. Convention on the Rights of the Child. https://www.ohchr.org/en/instruments-mechanisms/instruments/convention-rights-child


CRPD, som antogs 2006, betonar rättigheterna för personer med funktionsnedsättning, inklusive skydd mot exploatering, våld och övergrepp. Personer med funktionsnedsättning kan vara mer sårbara för våld i nära relationer, och konventionen kräver åtgärder för att säkerställa deras skydd.5

I följande video förklarar personer med funktionsnedsättning rättigheterna enligt CRPD:

Källa: United Nations. 2006. Convention on the Rights of Persons with Disabilities. https://www.ohchr.org/en/instruments-mechanisms/instruments/convention-rights-persons-disabilities


Flyktingkonventionen från 1951 är ett viktigt internationellt instrument som specifikt behandlar de rättigheter och det skydd som ges till flyktingar, inklusive de som flyr från situationer som innefattar våld i nära relationer eller andra former av förföljelse. Konventionen beskriver de rättigheter och förmåner som bör ges till flyktingar, inklusive tillgång till rätts- och hälsovårdssystemet.6

Följande video går djupare in på Flyktingkonventionen:

Mer information om konventionen finns här: https://www.unhcr.org/about-unhcr/who-we-are/1951-refugee-convention

Källa: UNHCR. The UN Refugee Agency. Convention and Protocol Relating to the Status of Refugees. https://www.unhcr.org/media/convention-and-protocol-relating-status-refugees


I olika FN-resolutioner betonas skydd mot våld, särskilt genus/könsbaserat våld.

I följande video förklaras FN:s roll i kampen mot våld mot kvinnor:

Förutom dessa viktiga resolutioner som nämns i videon har frågan om våld mot kvinnor också tagits upp i flera andra resolutioner. En fullständig förteckning över generalförsamlingens resolutioner och åtföljande rapporter om våld mot kvinnor finns på webbplatsen UN Women website.


Agenda 2030 som antogs enhälligt av alla FN:s medlemsstater 2015, fungerar som ett kollektivt ramverk för att främja global fred, välstånd och hållbarhet. Dess kärna utgörs av de 17 målen för hållbar utveckling (SDG), som uppmanar alla länder, både utvecklade länder och utvecklingsländer, att samarbeta inom ramen för ett globalt partnerskap. Målen erkänner att det finns ett samband mellan att avskaffa fattigdom och andra missförhållanden och att förbättra hälsa och utbildning, minska ojämlikhet, stimulera ekonomisk tillväxt, ta itu med klimatförändringarna och bevara våra hav och skogar.7

Kan du alla 17 globala hållbarhetsmål?

Varje år presenterar FN:s generalsekreterare en årlig lägesrapport om de globala målen för hållbar utveckling, som tas fram i samarbete med FN-systemet och baseras på det globala ramverket för indikatorer och data som tas fram av nationella statistiksystem och information som samlas in på regional nivå.

Dessutom lanseras rapporten Global Sustainable Development Report vart fjärde år som underlag för generalförsamlingens överläggningar om översynen av de globala målen för hållbar utveckling. Denna rapport skrivs av en oberoende grupp forskare som utses av generalsekreteraren.

Mål 5 i de globala målen för hållbar utveckling fokuserar på jämställdhet och avskaffande av våld mot kvinnor och flickor. Upphörandet av våld i nära relationer är nära kopplat till denna mål.

Källa: United Nations. 2015. Transforming our world: the 2030 Agenda for Sustainable Development. https://sdgs.un.org/2030agenda


Europakonventionen, som lyder under Europarådet, skyddar de grundläggande rättigheterna. Artiklar som artikel 3 (förbud mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling) är tillämpliga på fall av våld i nära relationer.8

Hur arbetar ECHR?

Nedan hittar du några fallstudier som hjälper dig att förstå hur Europakonventionen fungerar i praktiken:

Find more case studies on domestic violence here: https://www.echr.coe.int/Documents/FS_Domestic_violence_ENG.pdf

Källa: European Court of Human Rights. European Convention on Human RIghts. https://www.echr.coe.int/european-convention-on-human-rights


Denna Europarådskonvention är främst inriktad på cyberbrottslighet, men tar även upp brott som rör datorsystem. Med den ökande användningen av teknik i fall av våld i nära relationer är det viktigt att förstå konsekvenserna av cyberbrottslighet.9

Lär dig mer om Budapestkonventionen i följande video:

Källa: Council of Europe. The Budapest Convention (ETS No. 185) and its Protocols. https://www.coe.int/en/web/cybercrime/the-budapest-convention


Lanzarotekonventionen antogs av Europarådet 2007 och trädde i kraft 2010. Dess främsta syfte är att skydda barn från sexuell exploatering och sexuella övergrepp och betonar behovet av effektiva åtgärder på nationell och internationell nivå.10

Hör berättelser från personer som överlevt våld som barn, inklusive berättelser om fysiskt våld, sexuellt våld och psykiskt våld, för att förstå dess bestående inverkan på människor.

Europarådets dokumentär ”Keep me safe” illustrerar god praxis i olika medlemsländer (Island, Cypern och Frankrike) när det gäller förebyggande åtgärder, utbildning och skydd av brottsoffer samt främjande av barnvänlig rättskipning.

För att följa upp det viktiga arbetet och effekterna av den avslutade kampanjen ONE in FIVE beslutade Europarådets ministerkommitté 2015 att gå ett steg längre genom att inrätta den första Europeiska dagen för skydd av barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp, som äger rum varje år omkring den 18 november.

Källa: Council of Europe. Infographics.

Källa: Council of Europe. Lanzarote Convention. https://www.coe.int/en/web/children/lanzarote-convention


Direktivet om brottsoffers rättigheter antogs av EU 2012 och syftar till att fastställa minimistandarder för rättigheter, stöd och skydd för brottsoffer, inklusive offer för våld i nära relationer.11

  • Genom direktivet stärks avsevärt brottsoffers och deras familjemedlemmars rätt till information, stöd och skydd. Det stärker också brottsoffrens rättigheter i straffrättsliga processer.
  • Direktivet kräver också att EU-länderna säkerställer lämplig utbildning om brottsoffers behov för de tjänstemän som sannolikt kommer att komma i kontakt med brottsoffer.
  • EU-länderna skulle ha införlivat direktivets bestämmelser i sin nationella lagstiftning senast den 16 november 2015. År 2013 publicerade EU-kommissionen en vägledning för att hjälpa EU-länderna i denna process.
  • Den 11 maj 2020 antog Europeiska kommissionen en rapport om genomförandet av direktivet om brottsoffers rättigheter. I rapporten bedöms i vilken utsträckning medlemsstaterna har vidtagit nödvändiga åtgärder för att följa direktivets bestämmelse
  • För offer för vissa brott har EU antagit särskilda regler. Dessa regler bygger på direktivet om brottsoffers rättigheter men svarar mer direkt mot de särskilda behov som offer för vissa brott har. EU-lagstiftningen finns för att ge skydd och stöd till offer för människohandel, barn som utsatts för sexuellt utnyttjande och barnpornografi samt offer för terrorism.
  • För att hjälpa de nationella myndigheterna att genomföra EU:s regler om brottsoffers rättigheter har EU-kommissionen bland annat inrättat EU:s kompetenscentrum för offer för terrorism. EU:s centrum erbjuder expertis, utbildning, vägledning och stöd till nationella myndigheter och organisationer för stöd till brottsoffer.
  • Den 24 juni 2020 antog kommissionen sin första EU-strategi för brottsoffers rättigheter (2020-2025) för att se till att alla brottsoffer i EU kan utnyttja sina rättigheter fullt ut. Strategin innehåller åtgärder för Europeiska kommissionen, medlemsstaterna och det civila samhället under en period på 5 år.
  • Den 8 mars 2022 antog kommissionen ett förslag till direktiv om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer. I förslaget föreskrivs konkreta åtgärder som rör tillgång till information, stöd, skydd och tillgång till ersättning i den utsträckning som dessa särskilt rör våld mot kvinnor och offer för våld i nära relationer.
  • Den 12 juli 2023 föreslog kommissionen ändringar av direktivet om brottsoffers rättigheter. Revideringen tar itu med problem som identifierades i utvärderingen i juni 2022. Ändringarna rör fem huvudsakliga rättigheter för brottsoffer: tillgång till information, förbättrat stöd och skydd, förbättrat deltagande i straffrättsliga förfaranden och underlättad tillgång till ersättning.

Lyssna på ”Policy Podcast” från Europaparlamentets utredningstjänst (EPRS) om översynen av direktivet om brottsoffers rättigheter:

Källa: European Commission. Victims’ rights in the EU. Legal and policy framework on victims’ rights. https://commission.europa.eu/strategy-and-policy/policies/justice-and-fundamental-rights/criminal-justice/protecting-victims-rights/victims-rights-eu_en


Europaparlamentets resolution (16/09/2021) om att identifiera könsrelaterat våld som ett nytt brottsområde som förtecknas i artikel 83.1 i EUF-fördraget (2021/2035(INL)) är ett anmärkningsvärt exempel på Europeiska unionens ansträngningar för att ta itu med könsrelaterat våld som ett specifikt brottsområde. I förslaget uppmanas Europeiska kommissionen att föreslå lagstiftning som skulle klassificera könsrelaterat våld som ett brott som omfattas av artikel 83.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Syftet med detta är att harmonisera de rättsliga tillvägagångssätten i EU:s medlemsländer för att effektivt bekämpa könsrelaterat våld.12

Frances Fitzgerald, som leder samtalen om nya regler, förklarar hur EU tänker ta itu med våld mot kvinnor och våld i nära relationer i en chatt med Alice Cappelle, en fransk YouTuber som gör utbildningsinnehåll och kritiska essäer om kvinnors rättigheter och sociala frågor:

Källa: European Parliament resolution of 16 September 2021 with recommendations to the Commission on identifying gender-based violence as a new area of crime listed in Article 83(1) TFEU. https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/TA-9-2021-0388_EN.html


Fokus på Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen)

Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen), som antogs 2011, behandlar specifikt könsrelaterat våld, inklusive våld i nära relationer. Den innehåller detaljerade åtaganden för medlemsländerna att förebygga våld, skydda offer och åtala förövare.

Istanbulkonventionen ratificerades av Europeiska unionen den 28 juni 2023 och trädde i kraft den 1 oktober 2023. Lär dig mer om Istanbulkonventionen i följande video:

Den 29 november 2023 inrättade kommissionen ett EU-nätverk för förebyggande av könsrelaterat våld och våld i hemmet (även kallad våld i nära relationer). Nätverket sammanträder två gånger om året och består av tjänstemän och berörda parter från medlemsländerna (https://preventiongbv.eu).

Totalt antal ratificeringar/anslutningar: 39 (Status: januari 2024) Hitta en uppdaterad översikt över signaturer och ratificeringar här.


2. Fakta om Istanbulkonvention13

Vad är syftet med Istanbulkonventionen?
  • Konventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet är ett viktigt fördrag om mänskliga rättigheter som fastställer omfattande rättsliga normer för att säkerställa kvinnors rätt att vara fria från våld.
  • Som ett resultat av Europarådets kontinuerliga ansträngningar sedan 1990-talet för att förebygga våld mot kvinnor och våld i hemmet, förhandlades detta europeiska rättsliga instrument fram av dess 47 medlemsstater, och antogs den 7 april 2011 av dess ministerkommitté.
  • Det är känt som Istanbulkonventionen efter den stad där det öppnades för undertecknande den 11 maj 2011.
  • Tre år senare, den 1 augusti 2014, trädde den i kraft efter den 10:e ratificeringen. Sedan dess är alla regeringar som har ratificerat detta fördrag bundna av dess skyldigheter.
Hur förhåller sig Istanbulkonventionen till genus/könsbaserat våld?
  • Istanbulkonventionen erkänner våld mot kvinnor som en kränkning av de mänskliga rättigheterna och en form av diskriminering av kvinnor.
  • Den omfattar olika former av könsrelaterat våld mot kvinnor, vilket avser våld som riktas mot kvinnor för att de är kvinnor eller våld som drabbar dem oproportionerligt.
  • Könsrelaterat våld mot kvinnor (också benämnt som genus/könsbaserat våld) skiljer sig från andra typer av våld genom att det faktum att det utövas mot en kvinna både är orsaken till och resultatet av ojämlika maktförhållanden mellan kvinnor och män som leder till kvinnors underordnade ställning i den offentliga och privata sfären, vilket bidrar till att göra våld mot kvinnor acceptabelt.
  • Enligt konventionen syftar användningen av termen ”kön” till att erkänna hur skadliga attityder och uppfattningar om roller och beteenden som förväntas av kvinnor i samhället spelar en roll för att vidmakthålla våld mot kvinnor.
  • En sådan terminologi ersätter inte den biologiska definitionen av ”kön” eller av ”kvinnor” och ”män”, utan syftar till att betona hur mycket ojämlikhet, stereotyper och våld som inte har sitt ursprung i biologiska skillnader, utan i skadliga föreställningar om kvinnors egenskaper eller roller som begränsar deras handlingsutrymme.

Konventionen sätter därför eliminering av våld mot kvinnor och våld i hemmet i samband med främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män. Mer information om Istanbulkonventionens omfattning och syften finns i följande broschyr:

The Istanbul Convention: Questions and answers

Vem omfattas av Istanbulkonventionen?
  • Istanbulkonventionen bygger på ett brottsofferperspektiv.
  • Det skydd och stöd som ges enligt Istanbulkonventionen måste vara tillgängligt för alla kvinnor utan diskriminering, inklusive med avseende på ålder, funktionshinder, civilstånd, tillhörighet till en nationell minoritet, migrant- eller flyktingstatus, könsidentitet eller sexuell läggning.
  • Istanbulkonventionen erkänner att det finns grupper av kvinnor som ofta löper större risk att utsättas för våld. Det gäller till exempel kvinnor med funktionsnedsättning, kvinnor från nationella minoriteter, LBTI-kvinnor (Lesbian, Bisexual, Transgender, Intersex), kvinnor från landsbygden, invandrarkvinnor, asylsökande och flyktingkvinnor, kvinnor utan uppehållstillstånd, flickor, äldre kvinnor, hemlösa kvinnor, kvinnor i prostitution och kvinnor som använder psykoaktiva substanser.
  • Det är viktigt att se till att åtgärder för att få slut på könsrelaterat våld systematiskt omfattar dessa grupper av kvinnor, är tillgängliga för dem och anpassade till deras specifika behov.
  • Staterna uppmuntras också att tillämpa Istanbulkonventionen på andra utsatta för våld i nära relationer, t.ex. män, barn och äldre.
Vad ålägger Istanbulkonventionen staterna att göra?
  • Istanbulkonventionen är ett stort steg mot ett heltäckande och harmoniserat svar för att säkerställa ett liv fritt från våld för alla kvinnor och flickor i och utanför Europa.
  • Dess skyldigheter omfattar fyra pelare, ofta kallade de fyra ”P:na”. Dessa är: att förebygga våld mot kvinnor, att skydda offer, att åtala förövare samt att genomföra en övergripande och samordnad politik på området.
  • Dessa fyra huvudmål omfattar olika bestämmelser, bland annat rättsliga och praktiska åtgärder som syftar till att åstadkomma konkreta förändringar i de nationella insatserna mot våld mot kvinnor och våld i hemmet.

Nedanstående grafik förklarar vad detta innebär i detalj. Om grafiken inte är synlig finns den och en broschyr om Istanbulkonventionens fyra pelare under de angivna länkarna.

Vad kriminaliseras i Istanbulkonventionen?

Istanbulkonventionen fastställer flera former av könsrelaterat våld mot kvinnor som ska kriminaliseras (eller, i förekommande fall, på annat sätt sanktioneras). Dessa är:

  • Psykiskt våld
  • Stalkning
  • Fysiskt våld
  • Sexuellt våld (inklusive våldtäkt)
  • Sexuella trakasserier
  • Tvångsäktenskap
  • Könsstympning av kvinnor
  • Tvångsabort
  • Tvångssterilisering.

Istanbulkonventionen föreskriver dessutom en skyldighet att säkerställa att kultur, sedvänja, religion, tradition eller så kallad ”heder” inte betraktas som rättfärdigande för någon av de våldshandlingar som omfattas av konventionens tillämpningsområde.

Våld i hemmet (våld i nära relationer)

  • Istanbulkonventionen omfattar även våld i hemmet, inklusive alla handlingar av fysiskt, sexuellt, psykiskt eller ekonomiskt våld som sker inom familjen eller hushållet eller mellan tidigare och nuvarande makar eller partner, oavsett om förövaren delar eller har delat samma bostad med offret eller inte.
  • Med hänsyn till hur allvarligt sådant våld är måste det säkerställas att de omständigheter under vilka brottet begicks mot en tidigare eller nuvarande make eller partner, av en familjemedlem, en person som är sammanboende med offret eller en person som har missbrukat sin ställning, kan leda till ett strängare straff, antingen som en försvårande omständighet eller som en del av brottet. Detta sänder ett tydligt budskap om att våld mot kvinnor och våld i hemmet inte är en privatsak.
  • Istanbulkonventionen uppmanar staterna att garantera säkerhet och stöd för offer för våld i hemmet som begås av familjemedlemmar, makar eller partner, oavsett om de är gifta eller inte.
  • Istanbulkonventionen kan och måste tillämpas oavsett de rättsliga definitionerna av ”familj” eller ”äktenskap” och oavsett om samkönade relationer erkänns eller inte. Detta är frågor som varje stat måste besluta om eftersom det rättsliga erkännandet av samkönade parförhållanden eller adoption av samkönade par ligger utanför Istanbulkonventionens tillämpningsområde.
Hur övervakas genomförandet av Istanbulkonventionen?

När en regering har ratificerat Istanbulkonventionen måste den vidta åtgärder för att genomföra dess bestämmelser som syftar till att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor. En övervakningsmekanism har inrättats för att bedöma hur dessa bestämmelser omsätts i praktiken och för att ge vägledning till nationella myndigheter. Den består av två organ:

Expertgruppen för åtgärder mot våld mot kvinnor och våld i hemmet (GREVIO)
  • GREVIO är ett specialiserat oberoende organ som ansvarar för att övervaka genomförandet av konventionen i de länder som har ratificerat den (konventionsparterna) och består av 15 oberoende experter.
  • Det genomför nationella utvärderingsförfaranden som innefattar besök på plats och publicerar rapporter som utvärderar de lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som vidtagits för att uppfylla kraven i konventionen.
  • GREVIO har publicerat utvärderingsrapporter som erbjuder skräddarsydd vägledning för att öka genomförandenivån.
  • Dessutom kan GREVIO initiera förfrågningar under särskilda omständigheter.
  • GREVIO kan också anta allmänna rekommendationer om teman och begrepp i konventionen.
  • En översikt över GREVIO:s verksamhet finns i dessa rapporter.

Om GREVIO – Group of Experts on Action against Violence against Women and Domestic Violence

Partkommittén
  • Detta organ består av företrädare för de nationella regeringar som har anslutit sig till konventionen.
  • Sedan 2018 antar kommittén – på grundval av GREVIO:s basutvärderingsrapporter – rekommendationer om vilka åtgärder som ska vidtas för att genomföra GREVIO:s slutsatser, suggestioner och förslag i förhållande till ett visst land.
  • Dessa länder får tre år på sig att genomföra rekommendationerna och rapportera tillbaka till kommittén.
  • På grundval av detta kommer kommittén att anta slutsatser om genomförandet av sina rekommendationer.
  • Kommittén kan också granska resultaten av undersökningar som utförts av GREVIO-medlemmar och kan överväga eventuella nödvändiga åtgärder till följd av dessa resultat.

Om Committee of the Parties

What has the Istanbul Convention achieved so far?
  • De många utvärderingsförfaranden som GREVIO hittills har avslutat har visat på den påtagliga inverkan som konventionen har haft under det senaste decenniet.
  • Ett viktigt steg som togs i många länder var att införa nya brott och anpassa sin straffrätt till konventionens krav.
  • Dessa insatser omfattar särskilt kriminalisering av stalkning, tvångsäktenskap och kvinnlig könsstympning.
  • Vissa länder har dessutom ändrat sin lagstiftning så att den rättsliga definitionen av sexuellt våld baseras på att offret inte frivilligt har gett sitt samtycke, i enlighet med Istanbulkonventionen.
  • Dessutom har många lokala, regionala och nationella myndigheter utökat utbudet av stödtjänster för kvinnliga brottsoffer, till exempel genom att inrätta nationella hjälptelefonlinjer, öka antalet skyddade boenden eller införa specialiserade tjänster för offer för sexuellt våld.
  • Många har också intensifierat sina insatser för att öka medvetenheten om de olika formerna av våld mot kvinnor, och god praxis har identifierats för hur man når kvinnor med funktionsnedsättning eller kvinnor och flickor som riskerar att utsättas för kvinnlig könsstympning.
  • Även om utmaningar kvarstår finns det ett starkt erkännande av behovet av att på ett övergripande och holistiskt sätt ta itu med alla former av våld mot kvinnor.
  • GREVIO:s slutsatser betonar också ett systematiskt behov av att säkerställa att konventionens mål når alla kvinnor och flickor.
  • Istanbulkonventionen skapar därmed ett incitament för att utvidga inte bara lagstiftning och stödtjänster för att nå ett bredare spektrum av kvinnor och flickor som riskerar att utsättas för könsrelaterat våld, utan slår också fast uppfattningen att det är en statlig skyldighet att reagera på alla former av våld mot kvinnor och för kvinnor och flickor i all deras mångfald.
  • Istanbulkonventionen och dess övervakningsmekanism har visat sig vara viktiga för att vägleda regeringarna i arbetet med att utforma åtgärder för att effektivt bekämpa våld mot kvinnor. Att fullfölja de åtaganden som gjorts inom ramen för denna konvention är avgörande för att den ska nå sin fulla potential.

The Mid-term Horizontal Review of all 17 GREVIO baseline evaluation reports ger mer information om lovande metoder och utmaningar i genomförandet av Istanbulkonventionen.

Hur förverkligades Istanbulkonventionen under pandemin?
  • Globalt sett har de isolerings- och nedstängningsåtgärder som vidtagits under covid-19-pandemin lett till ökade nivåer av våld i hemmet, sexuellt och annat könsrelaterat våld – och därmed till ett ökat behov av förebyggande åtgärder och skydd mot detta.
  • Uppmärksamhet måste också ägnas åt pandemins långsiktiga effekter på balansen mellan yrkesliv och privatliv och på kvinnors psykiska belastning och ekonomiska oberoende, eftersom den kan tvinga många av dem, däribland kvinnor som utsatts för könsrelaterat våld, att göra svåra val, t.ex. att tillfälligt eller permanent lämna yrkeslivet och övergå till obetalt omsorgsarbete.
  • Istanbulkonventionens partskommitté och GREVIO:s ordförande uppmanade konventionsstaterna att upprätthålla genomförandet av konventionen vid alla tidpunkter, även under covid-19-pandemin.
  • På en särskild webbplats Women’s Rights and COVID-19 som sammanställts av Europarådet finns information om åtgärder som vidtagits av medlemsstaterna samt om initiativ från Europarådet som institution och från andra internationella organisationer och civilsamhället.
  •  Information om nationella åtgärder samlades in efter en inbjudan att lämna synpunkter som utfärdades gemensamt av jämställdhetskommissionen och partskommittén för Istanbulkonventionen.

Se här för mer information om Istanbulkonventionen.

Vilka myter finns det om Istanbulkonventionen? Vad är fakta? Läs mer här:14

Source: Council of Europe. 2020. Myths and facts about the Istanbul Convention. https://rm.coe.int/ukr-2020-brochure-ic-myths-and-facts-en-25112020/1680a07ee8


3. Nationella ramverk i Sverige

1. Lagar
2. Rättsväsendet och skyddsåtgärder
3. Stöd till brottsoffer/våldsutsatta
4. Förbyggande åtgärder
5. Statistik och forskning
6. Samarbeten med internationella organisationer

1. Lagar

Vilka nationella lagar finns för att hantera och förebygga våld i nära relationer? Hur definieras våld i nära relationer i den svenska lagstiftningen?

I Sverige finns följande lagar för att hantera och förebygga våld i nära relationer, som är kriminaliserat i den svenska brottsbalken:

4 kap 3 a § – Barnfridsbrott

Den som begår en brottslig gärning som utgör
   1. mord, dråp, misshandel, grov misshandel eller synnerligen grov misshandel enligt 3 kap. 1, 2, 5 eller 6 §,
   2. människorov, olaga frihetsberövande, olaga tvång, grovt olaga tvång, olaga hot, grovt olaga hot, hemfridsbrott eller ofredande enligt 4 kap. 1, 2, 4, 5, 6 eller 7 §,
   3. våldtäkt, grov våldtäkt, sexuellt övergrepp, grovt sexuellt övergrepp, våldtäkt mot barn, grov våldtäkt mot barn, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp mot barn, grovt sexuellt övergrepp mot barn eller sexuellt ofredande enligt 6 kap. 1, 2, 4, 5, 6 eller 10 §,
   4. skadegörelse eller grov skadegörelse enligt 12 kap. 1 eller 3 §, eller
   5. straffbart försök till brott enligt någon av 1-4

döms, om gärningen har bevittnats av ett barn som är närstående eller tidigare närstående till både gärningsmannen och den som gärningen begås mot, för barnfridsbrott till fängelse i högst två år. Om brottet är ringa, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. 
   Om brottet är grovt, döms för grovt barnfridsbrott till fängelse i lägst nio månader och högst fyra år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om den gärning som har bevittnats har varit av mycket allvarlig art eller om gärningsmannen visat särskild hänsynslöshet. Lag (2021:397).

4 kap. 4 a § – Grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning

Den som begår brottsliga gärningar enligt 3 eller 4 kap., 5 kap. 1 eller 2 §, 6 eller 12 kap. eller enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud mot en närstående eller tidigare närstående person, döms, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse i lägst ett och högst sex år.

Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, ska han i stället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff. Lag (2021:1108).

4 kap. 4 e § BrB – Hedersförtryck

Den som mot en person begår brottsliga gärningar enligt 3 eller 4 kap., 5 kap. 1 eller 2 §, 6 eller 12 kap. eller enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud och ett motiv varit att bevara eller återupprätta en persons eller familjs, släkts eller annan liknande grupps heder, döms, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, för hedersförtryck till fängelse i lägst ett och högst sex år. Lag (2022:310).

I den svenska brottsbalken behandlas frågan om våld i nära relationer även i följande:

Kapitel 3 Om brott mot liv och hälsa

3 kap 1 § BrB – mord

Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid. Som skäl för livstids fängelse ska det särskilt beaktas om gärningen föregåtts av noggrann planering, präglats av särskild förslagenhet, syftat till att främja eller dölja annan brottslighet, inneburit svårt lidande för offret eller annars varit särskilt hänsynslös. Lag (2019:805).

3 kap 5 § – misshandel

Den som tillfogar en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant tillstånd, döms för misshandel till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1998:393). 

3 kap 6 § – grov misshandel

Är brott som avses i 5 § att anse som grovt, döms för grov misshandel till fängelse i lägst ett år och sex månader och högst sex år.

id bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen var livsfarlig eller om gärningsmannen har tillfogat en svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet. 

Är brottet att anse som synnerligen grovt, döms för synnerligen grov misshandel till fängelse i lägst fem och högst tio år. Vid bedömningen av om brottet är synnerligen grovt ska det särskilt beaktas om kroppsskadan är bestående eller om gärningen har orsakat synnerligt lidande eller om gärningsmannen har visat synnerlig hänsynslöshet. Lag (2017:332).

Kapitel 4 Om brott mot frihet och frid

4 kap 1 a § – människohandel

Den som, i annat fall än som avses i 1 §, genom 1. olaga tvång, 2. vilseledande, 3. utnyttjande av någons utsatta belägenhet som allvarligt begränsar personens alternativ, eller 4. annat sådant otillbörligt medel om det allvarligt begränsar personens alternativ rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person i syfte att han eller hon ska exploateras för sexuella ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete eller annan verksamhet i en situation som innebär nödläge för den utsatte, döms för människohandel. Lag (2018:601).

4 kap 4 § – olaga tvång

Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar någon att göra, tåla eller underlåta något döms för olaga tvång

7 § – ofredande

Den som fysiskt antastar någon annan eller utsätter någon annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande döms, om gärningen är ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt, döms för ofredande. Lag (2017:1136).

Kapitel 6  Om sexualbrott

6 kap 1 § – våldtäkt

Den som, med en person som inte deltar frivilligt, genomför ett vaginalt, analt eller oralt samlag eller en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst tre år och högst sex år. Detsamma gäller den som förmår en person som inte deltar frivilligt att företa eller tåla en sådan handling. Vid bedömningen av om ett deltagande är frivilligt eller inte ska det särskilt beaktas om frivillighet har kommit till uttryck genom ord eller handling eller på annat sätt.

Om ett brott som avses i första stycket är grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse i lägst fem och högst tio år.

6 kap 1a § – oaktsam våldtäkt

Den som begår en gärning som avses i 1 § och är grovt oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen inte deltar frivilligt, döms för oaktsam våldtäkt till fängelse i högst fyra år.

6 kap 2 § – sexuellt övergrepp

Den som, med en person som inte deltar frivilligt, genomför en annan sexuell handling än som avses i 1 §, döms för sexuellt övergrepp till fängelse i lägst sex månader och högst två år. Detsamma gäller den som förmår en person som inte deltar frivilligt att företa eller tåla en sådan handling. Om brottet är mindre grovt, döms till fängelse i högst ett år. Om brottet är grovt, döms för grovt sexuellt övergrepp till fängelse i lägst ett och högst sex år.

6 kap 3 § – oaktsamt sexuellt övergrepp

Den som begår en gärning som avses i 2 § och är grovt oaktsam beträffande omständigheten att den andra personen inte deltar frivilligt, döms för oaktsamt sexuellt övergrepp.

6 kap 4 § – våldtäkt mot barn

Den som, med ett barn under femton år, genomför ett vaginalt, analt eller oralt samlag eller en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt mot barn. Om ett brott som avses i första eller andra stycket är grovt, döms för grov våldtäkt mot barn. Lag (2022:1043).

6 kap 11 § – Köp av sexuell tjänst

Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell tjänst till fängelse i högst ett år. Vad som sägs i första stycket gäller även om ersättningen har utlovats eller getts av någon annan. Lag (2022:1043).

För ytterligare lagar som är relevanta för brott mot våld i nära relationer i Sverige (på svenska), vänligen följ länken: https://www.nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/vad-sager-lagen/


2. Rättsväsendet och skyddsåtgärder

Vilka typer av skyddsåtgärder finns tillgängliga för utsatta för våld i nära relationer?

I Sverige har ett brottsoffer rätt att ta med sig en stödperson till förhöret och rättegången. Det kan vara en person som han eller hon litar på, t.ex. en släkting eller en person från kvinno- eller brottsofferjouren. Vid vissa allvarligare brott, t.ex. misshandel, sexualbrott och hemfridsbrott, kan tingsrätten utse ett målsägandebiträde som ska hjälpa brottsoffret före rättegången. Vid sexualbrott ska målsäganden alltid ha ett målsägandebiträde om det inte är uppenbart att det inte behövs. En anmälan om detta ska göras omedelbart när en förundersökning inleds. Målsägandebiträdet deltar då i förhör. Han eller hon hjälper också till med skadeståndsanspråk under själva rättegången. Reglerna om rätten till biträde finns i lagen (1988:609) om målsägandebiträde.


3. Stöd till brottsoffer/våldsutsatta

Vilka stödinsatser finns tillgängliga för personer som utsatts för våld i nära relationer i Sverige?

I Sverige är socialtjänsten skyldig och juridiskt ansvarig för att ge stöd och hjälp till kvinnor och män i heterosexuella och HBTQ-relationer som utsätts för våld. Det kan handla om skyddat boende, rådgivning, stödsamtal eller ekonomiskt bistånd vid behov. Även barn som upplevt våld har rätt till hjälp. Följande är ytterligare stödtjänster som finns tillgängliga för personer som utsätts för våld i nära relationer:

Vittnesstöd

Sedan några år tillbaka finns vittnesstöd tillgängligt i de flesta domstolar. Det kan vara en eller flera personer som hjälper brottsoffer och vittnen att komma till rätta när de kommer till domstolen. De kan förklara hur en rättegång går till. Men de kan också hjälpa till med praktiska saker som att visa brottsoffer och vittnen var det finns väntrum så att de inte behöver sitta tillsammans med den misstänkte. Vittnesstödjare är ofta personer som är engagerade i det lokala brottsoffercentret eller juridikstudenter.

Rätt till ekonomisk kompensation

Brottsoffer har också rätt att få hjälp med ersättningskrav.

Besöksförbud

Brottsoffer som utsätts för förföljelse eller trakasserier kan få ett besöksförbud utfärdat av åklagarmyndigheten.

Säkerhet för brottsoffer

Om åtgärder som besöksförbud inte har önskad effekt kan det krävas ytterligare åtgärder för att skydda brottsoffret. För att rätt skyddsåtgärder ska kunna vidtas behövs kunskap om eventuella hot.

Skyddade personuppgifter

Det finns tre typer av skyddade personuppgifter som man kan ansöka om: sekretessmarkering, skyddad folkbokföring och fingerade personuppgifter.

Brottsofferguide

Som brottsoffer behöver den drabbade komma i kontakt med flera olika myndigheter. För att underlätta för brottsoffer har Brottsoffermyndigheten tagit fram webbplatsen Brottsofferguiden: https://www.brottsofferguiden.se/

Finns det tillräckligt många skyddade boenden för personer som flyr från våld i nära relationer?

År 2020 släppte Socialstyrelsen i Sverige en rapport som ger en översikt över antalet skyddade boenden i landet, antalet platser för vuxna och barn, bemanning och finansiering. Rapporten ger också information om kvaliteten på skyddat boende för personer som utsatts för våld i nära relationer: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2020-6-6817.pdf

Resultaten visade följande:

  • Hälften av landets kommuner har minst en kvinnojour. De flesta kvinnojourer finns i storstadsregionerna.
  • Alla kvinnojourer tar emot kvinnor och 38 procent tar emot män. De kvinnojourer som tar emot våldsutsatta män uppger att de inte placerar dem i kollektiva boenden tillsammans med kvinnor, utan i separata lägenheter.
  • Några jourer uppger att de tar emot män och pojkar som utsätts för hedersrelaterat våld på grund av sin sexuella läggning. En anledning till den högre andelen män som tas emot kan vara att fler skyddade boenden har fristående lägenheter.
  • Resultatet visar också att skyddade boenden har svårt att ta emot personer som behöver annat stöd än vad som kan erbjudas på boendet. Det kan handla om personer med fysisk eller psykisk funktionsnedsättning eller aktivt missbruk.
  • Det behövs också mer stöd efter utflyttning, både för vuxna och för barn, till exempel långsiktiga boendelösningar.
  • Våldsutsatta kvinnor med missbruks- och beroendeproblem riskerar att inte få tillgång till stöd och hjälp utifrån sitt skyddsbehov. Socialtjänsten identifierar och erbjuder ofta inte program till dessa personer. Socialstyrelsen bedömer att stöd och insatser för våldsutsatta kvinnor med missbruks- och beroendeproblematik behöver utvecklas.

Den 20 oktober 2023 antog regeringen en proposition med förslag om att göra skyddat boende till en ny placeringsform som omfattas av tillstånds- och kvalitetskrav. Förslagen innebär också att medföljande barns rättigheter stärks. Lagändringarna trädde i kraft den 1 april 2024.

Reformen innebär bland annat att

  • Skyddat boende införs som en ny boendeinsats i socialtjänstlagen.
  • Varje kommun ansvarar för att det finns tillgång till skyddat boende.
  • Barnrättsperspektivet stärks: barn som medföljer en vårdnadshavare får egna beslut om insatser, ökad rätt till skolgång och möjlighet till hälsoundersökning.
  • Skyddat boende ska vara av god kvalitet.
  • Privata utförare som driver skyddat boende måste ha tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg (IVO), kommuner som driver skyddat boende måste anmäla detta till IVO.

Hur ges rådgivning eller psykologiskt stöd till brottsoffer/våldsutsatta?

Rådgivning och psykologiskt stöd tillhandahålls på olika sätt av hälso- och sjukvården, socialtjänsten och/eller frivilligorganisationer. Brottsoffer/våldsutsatta kan också söka rådgivning och psykologiskt stöd via privata kliniker.


4. Förbyggande åtgärder

Finns det utbildningskampanjer som syftar till att öka medvetenheten om våld i nära relationer i Sverige?

I Sverige är det sedan 2018 obligatoriskt med kunskap om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer i flera grundutbildningar för yrken som innebär möten med våldsutsatta kvinnor och barn. Förändringen av examensbeskrivningarna i högskoleförordningen är en del av Sveriges arbete för att bekämpa våld efter Istanbulkonventionen. Som ett resultat av detta erbjuder svenska universitet kurser i mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Utöver detta pågår många kampanjer av statliga myndigheter, kommuner, regioner och landsting samt frivilligorganisationer för att öka medvetenheten om våld i nära relationer.

Vilka nationella initiativ eller program finns för att förebygga våld i nära relationer? Hur samarbetar regeringen med frivilligorganisationer och andra organisationer för att förebygga våld i nära relationer?

Jämställdhetsmyndigheten har gjort en inventering av det våldsförebyggande arbetet runt om i Sverige. Sammanställningen ger flera exempel på metoder och material för att arbeta våldspreventivt:  Jämställdhetsmyndighetens rapport “Våldsförebyggande arbete. Sammanställning av Jämställdhetsmyndighetens enkät avseende nationellt arbete med våldsprevention” (2018) pdf

Jämställdhetsmyndigheten har också sammanställt de nordiska erfarenheter av våldsförebyggande arbete som delades under den fjärde internationella konferensen om män och jämställdhet, ICMEO (Stockholm 15-16 maj 2018): Jämställdhetsmyndighetens skrift “Varaktig framgång i stället för projekt. Nordiska erfarenheter av våldsförebyggande arbete” (2018) pdf 

Mer om förebyggande arbete i Sverige hittar du här: https://www.nck.uu.se/kunskapsbanken/webbstod-for-kommuner/att-arbeta-forebyggande/valdsforebyggande-arbete-kommer/


5. Statistik och forskning

Finns det pågående forskning om orsaker till och följder av våld i nära relationer i Sverige?

Forskningen om våld i nära relationer är omfattande och bedrivs av olika forskare inom flera vetenskapsområden. På NCK:s webbplats uppdateras relevant forskning regelbundet: https://www.nck.uu.se/kunskapsbanken/forskare/?amne=0&disciplin=0&sok=

Forskning och publikationer av NCK: https://www.nck.uu.se/kunskapsbanken/nck-s-publikationer/

Forskning och publikationer från andra myndigheter: https://www.nck.uu.se/kunskapsbanken/medverkande-myndigheter/

Hur ofta uppdateras och offentliggörs information om våld i nära relationer?

När det gäller statistik tillhandahåller olika källor (statliga, regionala och kommunala) statistik om dödligt våld i nära relationer, anmälda brott, utsatthet för brott, skyddade personuppgifter och kommunernas arbete. Dessa statistikkällor uppdateras normalt varje år.


6. Samarbeten med internationella organisationer

Is Sweden involved in any international collaborations or partnerships to address domestic violence?

The National Centre for Knowledge on Men’s Violence against Women (NCK) has been commissioned by the Swedish government to increase the knowledge on men’s violence against women in Sweden, and to develop methods for the treatment and care of women subjected to violence. As a result, NCK attends to delegations (governmental officials, politicians, NGO actors and others) from different parts of the world to raise awareness of the issue and inform about how NCK work with the issue of domestic violence. These visits take place quite regularly and may lead to influencing other countries’ work.

How does Sweden engage with global initiatives focused on combating domestic violence? Are there specific international conventions or treaties related to domestic violence that Sweden has ratified or adopted?

Ingår Sverige i några internationella samarbeten eller partnerskap för att hantera våld i nära relationer?

Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) har fått i uppdrag av regeringen att öka kunskapen om mäns våld mot kvinnor i Sverige samt att utveckla metoder för behandling och omhändertagande av våldsutsatta kvinnor. Som ett resultat av detta får NCK besök av delegationer (regeringstjänstemän, politiker, NGO-aktörer och andra) från olika delar av världen för att öka medvetenheten och informera om hur NCK arbetar med frågan om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Dessa besök sker regelbundet och kan inspirera andra länders arbete inom detta område.

Hur engagerar sig Sverige i globala initiativ som fokuserar på att bekämpa våld i nära relationer? Finns det några specifika internationella konventioner eller fördrag relaterade till detta område som Sverige har ratificerat eller antagit?

Sverige har ratificerat eller antagit följande internationella konventioner eller fördrag som rör våld i nära relationer:

  • Deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor (CEDAW)
  • Istanbulkonventionen om åtgärder mot våld mot kvinnor och våld i hemmet
  • Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (CCPR)
  • Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (CESCR)
  • Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (CERD)
  • Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW)
  • Konventionen mot tortyr och annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CAT)
  • Konventionen om barnets rättigheter (CRC eller barnkonventionen)
  • Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD)
  • Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (ECHR)
  • EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, eller rättighetsstadgan, antogs år 2000. Genom Lissabonfördraget blev den bindande för Sverige och övriga EU-länder.
  • Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
  • EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna
  • Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel (Tvångsäktenskap inklusive barnäktenskap. För närvarande pågår diskussioner om att stärka DIREKTIV 2011/36/EU för att ytterligare lyfta fram tvångsäktenskap som en fråga om människohandel på EU-nivå).

·




Källor

  1. United Nations. 1948. Universal Declaration of Human Rights (UDHR). https://www.un.org/en/about-us/universal-declaration-of-human-rights ↩︎
  2. United Nations. 1995. Beijing Declaration and Platform for Action. https://www.un.org/womenwatch/daw/beijing/pdf/BDPfA%20E.pdf ↩︎
  3. United Nations. 1993. Declaration on the Elimination of Violence against Women. https://www.ohchr.org/en/instruments-mechanisms/instruments/declaration-elimination-violence-against-women ↩︎
  4. United Nations. 1989. Convention on the Rights of the Child. https://www.ohchr.org/en/instruments-mechanisms/instruments/convention-rights-child ↩︎
  5. United Nations. 2006. Convention on the Rights of Persons with Disabilities. https://www.ohchr.org/en/instruments-mechanisms/instruments/convention-rights-persons-disabilities ↩︎
  6. UNHCR. The UN Refugee Agency. Convention and Protocol Relating to the Status of Refugees. https://www.unhcr.org/media/convention-and-protocol-relating-status-refugees ↩︎
  7. United Nations. 2015. Transforming our world: the 2030 Agenda for Sustainable Development. https://sdgs.un.org/2030agenda ↩︎
  8. European Court of Human Rights. European Convention on Human RIghts. https://www.echr.coe.int/european-convention-on-human-rights ↩︎
  9. Council of Europe. The Budapest Convention (ETS No. 185) and its Protocols. https://www.coe.int/en/web/cybercrime/the-budapest-convention ↩︎
  10. Council of Europe. Lanzarote Convention. https://www.coe.int/en/web/children/lanzarote-convention ↩︎
  11. European Commission. Victims’ rights in the EU. Legal and policy framework on victims’ rights. https://commission.europa.eu/strategy-and-policy/policies/justice-and-fundamental-rights/criminal-justice/protecting-victims-rights/victims-rights-eu_en ↩︎
  12. European Parliament resolution of 16 September 2021 with recommendations to the Commission on identifying gender-based violence as a new area of crime listed in Article 83(1) TFEU. https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/TA-9-2021-0388_EN.html ↩︎
  13. Council of Europe. Key facts about the Istanbul Convention: https://www.coe.int/en/web/istanbul-convention/key-facts ↩︎
  14. Council of Europe. 2020. Myths and facts about the Istanbul Convention. https://rm.coe.int/ukr-2020-brochure-ic-myths-and-facts-en-25112020/1680a07ee8 ↩︎