Modul 5: Utbildningsmaterial (hälso- och sjukvårdvården)

I Modul 4, när du läser om fallstudien om Robin, en 36-årig man, som kom till akutmottagningen med  en huvudskada och flera hematom på vänster arm samt blåmärken i olika stadier av läkning. Han medföljdes av sin syster, som tog på sig en kontrollerande roll under undersökningen; svarade på frågor å hans vägnar och noga övervakade samtalet med läkaren. Robin undvek ögonkontakt och verkade tveksam till att dela med sig av information på egen hand.

Ytterligare undersökningar visade att det inte fanns någon överensstämmelse mellan den berättelse som Robins syster lämnat och de observerade skadorna. Robin uppvisade ett undergivet beteende och en påtaglig rädsla för fysisk kontakt. Dessa tecken väckte farhågor om potentiellt våld i hemmet. Under ett enskilt samtal med den behandlande läkaren öppnar Robin upp sig.

Läkaren: Robin, jag vill att du ska veta att du befinner dig i en trygg miljö här och att allt du berättar för oss kommer att behandlas konfidentiellt. Det är viktigt för oss att förstå hela bilden så att vi kan ge dig bästa möjliga vård.

Robin: (efter en paus) Jo, um, faktiskt… Jag har haft en del problem hemma.

Doktorn: Jag är ledsen att höra det. Det är inte lätt att prata om, men det är viktigt att ta itu med dessa frågor. Känner du dig säker hemma?

Robin: (skakar på huvudet) Inte riktigt. Jag är rädd att saker och ting kan eskalera.

Doktorn: Okej, tack för att du delar det med mig. Vi är här för att stötta dig. Låt oss prata om några säkerhetsplaneringsstrategier som vi kan införa för att hjälpa dig att hålla dig säker. Har du tänkt på vart du kan ta vägen om du behöver lämna hemmet snabbt?

Robin: (nickar) Ja, jag har en vän som jag kan bo hos ett tag.

Doktorn: Det är en bra början. Det är viktigt att ha en plan på plats så att du vet vart du ska ta vägen om du behöver lämna huset snabbt. Låt oss sedan prata om vem du kan nå ut till för att få stöd. Har du någon du litar på, som en vän eller familjemedlem, som du kan anförtro dig åt?

Robin: Ja, jag kan prata med min bror.

Doktorn: Det är ju jättebra. Att ha någon att prata med kan göra en stor skillnad. Nu, Robin, måste jag ställa några frågor till dig för att bättre förstå vad som hände. Kan du berätta för mig om händelserna som ledde fram till dina skador?

Robin: Um, det är lite komplicerat. Jag hamnade i bråk med min syster, och saker och ting eskalerade…

Doktorn: Jag förstår. Kan du berätta mer om bråket? Var det något fysiskt våld inblandat?

Robin: Ja, min syster blev arg och började slå mig. Det är inte första gången det har hänt.

Doktorn: Jag är ledsen att höra det, Robin. Det är viktigt för mig att förstå hur ofta och hur allvarliga de här incidenterna är. Hur ofta inträffar den här typen av våld, och har du fått några skador tidigare?

Robin: Det har hänt till och från ett tag nu. Ibland är det bara skrik, men andra gånger blir det fysiskt. Jag har haft blåmärken och skärsår tidigare.

Doktorn: Tack för att du delar det med mig, Robin. Det är viktigt för oss att bedöma vilken risknivå du står inför och bestämma lämpligt stöd och resurser. Finns det några specifika utlösande faktorer eller mönster som verkar leda till dessa incidenter?

Robin: Det är svårt att säga. Det är som att gå på äggskal ibland. Vad som helst kan få min syster att gå i taket.

Doktorn: Jag förstår. Det låter som om du har att göra med mycket stress och osäkerhet. Jag vill att du ska veta att du inte är ensam och att det finns människor som kan hjälpa dig att navigera genom denna svåra situation. Har du övervägt att kontakta socialtjänsten eller mansjour?

Robin: Inte direkt, men jag är öppen för det.

Doktorn: Det är bra att höra, Robin. Jag kan ge dig information om socialtjänsten och lokala aktörer som specialiserat sig på mäns våld i nära relationer. Det är viktigt att ha ett stödsystem på plats när du navigerar genom denna utmanande tid. Vill du att jag ska koppla dig till dessa resurser?

Robin: Ja, jag tror att det skulle vara till hjälp.

Doktorn: Okej, jag ska se till att du får den informationen innan du går idag. Under tiden, om du har några frågor eller funderingar, tveka inte att låta mig veta. Din säkerhet och ditt välbefinnande är våra högsta prioriteringar.

Reflektionsuppgift:

(1) Tänk på de strategier för säkerhetsplanering som läkaren diskuterade. Utvärdera hur effektiva de är när det gäller att få Robin att vidta åtgärder för att skydda sig själv från ytterligare skada.

(2) Fundera över hur läkarens ställer öppna frågor för att uppmuntra Robin att dela med sig av sina erfarenheter. Reflektera över hur detta tillvägagångssätt bidrar till att avslöja viktiga detaljer om Robins livssituation.

(3) Utvärdera vikten av att bedöma hur ofta och hur allvarliga incidenter av våld i nära relationer är för att fastställa risknivån för våldsoffret. Fundera över hur denna information påverkar utvecklingen av säkerhetsplaner och tillgången till stödtjänster.

Du har redan träffa Helga i Modul 3 och Modul 4.

Vi minns att hon kom till tandläkarmottagningen på grund av tandvärk. Under behandlingen noterade tandläkaren flera skador i käken. När en röntgenbild togs konstaterades också en käkfraktur. Helga förklarade hur skadorna hade uppstått. Eftersom behandlingen av den skadade underkäken omfattade flera behandlings- och kontrollbesök fick Helga möjlighet att bygga upp ett förtroendefullt förhållande till sin tandläkare.

När Helga kommer på sin sista kontroll flera månader senare upptäcker tandläkaren nya skador. Hon dokumenterar de nya skadorna och använder dem som ett tillfälle att prata med Helga.

Tandläkaren: ”Helga, hur är det med dig? För några månader sedan pratade vi om din situation hemma. Är allt bättre hemma nu? Jag kan se nya skador på ditt öra och i din panna.”

Helga (tvekar): ”Det är… komplicerat. Situationen har egentligen inte blivit bättre. Bråken med Martin återkommer hela tiden.”

Tandläkaren: ”Det är tråkigt att höra att du fortfarande har problem hemma. Finns det några omständigheter som verkar utlösa våldet?”

Helga: ”Ja…Martin blir alltid arg när jag försöker ta kontakt med andra, oavsett om jag pratar med vår granne eller i telefon.”

Tandläkaren: ”Vad händer när din partner blir arg?”

Helga: ”Han kan inte längre kontrollera sin egen ilska och blir ibland våldsam.”

Tandläkaren: ”Har han blivit argare och argare allt oftare på senare tid och blir vredesutbrotten mer våldsamma?”

Helga: ”Ja, när jag tänker på det… det har hänt oftare på senare tid. Det har blivit mer våldsamt också… Han kastade till och med en tallrik på mig en gång och det gav mig ett stort blåmärke i ansiktet.”

Tandläkaren: ”Jag är orolig för dig, för enligt vad du har berättat för mig ökar frekvensen och omfattningen av våldet mot dig. Har du någon person som du litar på som du kan prata med?”

Helga: ”Efter att jag flyttat har jag förlorat kontakten med nästan alla mina vänner och min familj. Jag pratar bara regelbundet med min syster i telefon, till exempel när Martin är på jobbet. Hon bor 30 minuter härifrån.”

Tandläkaren: ”Det var skönt att höra att du har kontakt med din syster. Jag skulle nu vilja prata med dig om vad du kan göra om du inte längre känner dig trygg hemma. Det är viktigt att du har en plats dit du kan gå om situationen eskalerar. Det kan till exempel vara din syster. Du bör också överväga att lämna en ryggsäck med kopior av dina viktigaste dokument, som födelsebevis och pass, till henne.”

Helga: ”Jag måste låta det sjunka in först, för jag känner mig inte alls otrygg hemma. Martin blir bara väldigt arg på mig ibland och det är alltid mitt eget fel.”

I slutet av samtalet betonar tandläkaren återigen att det aldrig är okej att skada någon annan, inte ens om man är arg, och att Helga inte har någon skuld i situationen. Tandläkaren talar om att det är mycket viktigt att tänka på vart Helga kan vända sig om hon blir rädd hemma och att hon när som helst kan kontakta henne om hon har ytterligare frågor. Hon ger henne ett visitkort, som innehåller viktiga telefonnummer för sådana situationer.

Reflektionsuppgift:  

(1) Vilka kommunikationsstrategier använder tandläkaren?

(2) Vilka specifika riskfaktorer kan tandläkaren identifiera som kan tyda på en ytterligare ökning av våldets allvarlighetsgrad?

(3) Varför är det viktigt för tandläkare att ha kunskaper i riskbedömning och säkerhetsplanering?

(4) Hur skulle tandläkaren kunna fortsätta att hjälpa sin patient?