Modul 7: Utbildningsmaterial för utbildare (hälsosektor)

Gabby gifte sig med sin man Nick efter ett långt förhållande och flyttade kort därefter till sin mans familjegård. Paret trivdes på gården och fick snart sitt första barn. Under graviditeten började Nicks beteende förändras och när deras dotter föddes ”kändes” förhållandet inte som det hade gjort tidigare. Nick verkade tillbakadragen och tillbringade långa perioder för sig själv. Han började påminna Gabby om Nicks pappa som alltid hade varit en sträng närvaro i hans liv.

Nicks beteende blev hotfullt och kontrollerande, särskilt när det gällde pengar och sociala kontakter. Han blev allt mer aggressiv i sina gräl och skrek ofta och kastade föremål runt om i rummet. Gabby trodde att eftersom han inte skadade henne fysiskt så kunde hans beteende inte räknas som våld. Nick visade inte mycket intresse för deras dotter, Jane, förutom när han var offentlig, där han verkade vara en kärleksfull far.

Jane var i allmänhet ett väluppfostrat barn, men Gabby upptäckte att hon inte kunde lämna henne med någon annan. Jane grät och blev märkbart bedrövad när Gabby lämnade henne till någon annan för att bli omhändertagen. Detta var stressande för Gabby, och innebar också att hennes sociala aktiviteter begränsades ytterligare.

Jane tog lång tid på sig att krypa, gå och börja prata. Hennes sömnmönster avbröts och Gabby sov ofta inte på hela natten, inte ens när Jane var över 12 månader. När Jane började prata började hon stamma, vilket ytterligare hämmade hennes talutveckling. Gabby oroade sig mycket för Jane. Deras husläkare sa till henne att detta var normalt för vissa barn och att om talproblemen kvarstod kunde hon alltid skicka Jane till en specialist vid ett senare tillfälle.

Efter ett antal år blev Nicks beteende oacceptabelt för Gabby. Under grälen höll han nu i geväret som han hade för jakt, och Gabby fann detta mycket hotfullt. Vid ett antal tillfällen träffades Gabby av föremål som Nick kastade och hon blev alltmer rädd för deras dotters skull. Gabby bestämde sig för att ge sig av och kontaktade den lokala kvinnojouren, som hjälpte henne att få ett ingripande mot Nick.

När Gabby hade tagit Jane ifrån Nick förändrades hennes beteende. Janes utveckling tycktes gå snabbare och Gabby kunde inte förstå varför. Som en del av sin rådgivning på en lokal kvinnomottagning diskuterade hon denna fråga, och hennes rådgivare kände igen utvecklingsförseningen, stamningen, irritationen och separationsångesten som effekter av Janes tidigare situation.

Detta fall kan ses som ett missat tillfälle att identifiera våld. Om husläkaren hade frågat Gabby eller Nick (som hade kronisk ryggsmärta) om deras relation, om vad som hände med familjen, och specifikt med Jane, kunde situationen ha identifierats mycket tidigare.

Reflektionsfrågor

a) Vad kunde ha hanterats bättre av de inblandade professionella?

b) Ta en stund och fundera över vilka hjälp och stödfunktioner/verksamheter som skulle kunnat hjälpa Gabby från första början?

c) Gör en lista över olika yrkesgrupper som ingår i det interprofessionella teamet i din verksamhet och som kan vara involverade i arbete med dem som har upplevt våld i nära relation (detta varierar beroende på var du arbetar).

Det finns många yrkesverksamma inom olika myndigheter och specialiserade verksamheter som kan vara involverade i att stödja våldsutsatta och kan omfatta – men är inte begränsade till – akutsjukvård och primärvård, psykiatri, mottagningar för sexuellt våld, socialtjänsten, straffrättsliga myndigheter, polisen, kriminalvården, ungdomsvård, missbruksvård, förskola, utbildning.

Anpassad från en fallstudie från RACGP (2014): Abuse and Violence: Working with our patients in general practice