1. Definitioner
2. Fördjupning – Genus
3. Vanligast förekommande former av våld i nära relationer
4. Särskild sårbarhet
5. Brottsoffer för våld i nära relationer
6. Förövare av våld i nära relationer
Källor
Introduktion
Välkommen till introduktion av modul 1 om ”Våldets uttryck och mekanismer”. Modul 1 ger dig en översikt över våldsformer i samband med våld i nära relation (VIN). Den ger en teoretisk bakgrund till våld i nära relationer med särskilt fokus på särskild sårbarhet som t.ex. personer med funktionsnedsättning, äldre eller hbtqi+-personer. Det kommer också att finnas information om förövare. I slutet av denna modul kommer du att ha en fördjupad förståelse för den mångfacetterade komplexiteten av våld i nära relation, våldsformer, brottsoffer och förövare av våld i nära relationer. Denna kunskap behövs för att identifiera våldsutsatta (modul 2), ge ett professionellt bemötande (modul 3) och göra riskbedömning (modul 5).
Kunskapsmål
+ Förståelse av våld i nära relationer, våldets olika uttryck och dess teoretiska bakgrund.
+ Förståelse för betydelsen av kön och genus i relation till våld i nära relationer för hälso- och sjukvårdspersonal med ansvar för det primära omhändertagandet.
+ Förståelse för vilka kategorier av människor som befinner sig i särskild sårbarhet och det sammanhang de befinner sig i.
+ Förståelse för vilka förövarna kan vara och varför de blir våldsamma.
‘Våld i nära relationer är mer än bara fysiskt våld, mer än att någon hindrar dig från att träffa dina vänner, inte låter dig styra över dina pengar, det handlar om kontroll av ditt liv på alla möjliga sätt, osynligt för andra.’
’Våld i nära relationer är inte bara något som många tror drabbar låginkomsttagare och lågutbildade. På vårt skyddade boende har det varit en kvinna från övre medelklass gift med en välkänd politiker. Maken var en väl respekterad samhällsmedborgare och präst. Flera visste vad som hände bakom de stängda dörrarna men ingen agerade. Barnen fick bevittna hur pappan våldtog mamman. Han till och med kissade på barnen som straff för att de uppförde sig illa. Mannen var så inflytelserik i sin stad att myndigheter vägrade hjälpa till när de insåg att hans namn var inblandat. Det var nästan hopplöst för frun att bryta sig loss ur sitt fängelse, då de flesta inte skulle tro henne och de som gjorde det skulle inte våga hjälpa henne.‘
Uppgifter
(1) Efter att ha läst båda citaten, fundera på hur du hittills har stött på begreppet våld i nära relationer? Hur definierar du våld och övergrepp av en närstående? Vad betyder det för dig? Känner du till några andra termer som används för att beskriva samma kunskapsområde/fenomen?
(2) Gör gärna anteckningar så att du kan återkomma till dessa när du fortsätter att läsa. När du ser de olika definitionerna, fundera över om du skulle vilja förändra något av dina ursprungliga tankar kring detta område.
1. Definitioner
Våld kan drabba vem som helst oavsett etnicitet, ålder, sexuell läggning, religion eller kön/genus. Det drabbar människor från olika socioekonomiska bakgrunder och utbildningsnivåer.
Våld i nära relationer (VIN)
Våld i nära relationer, (domestic violence/abuse på engelska), definieras av FN som ett mönster i en relation där våld används för att få eller behålla makt och utöva kontroll av en närstående.
- Det kan ske i heterosexuellas nära relationer, hbtqi+ -personers nära relationer, mellan föräldrar och barn, syskon, far-/morbröder, fastrar/mostrar, kusiner, mor- och farföräldrar, och till och med rumskamrater.
- Våld kan omfatta fysiska, sexuella, känslomässiga, ekonomiska eller psykologiska handlingar eller hot om sådana handlingar som påverkar en annan person negativt.
Partnervåld (PV)
Med partnervåld (intimate partner violence, IPV), avses beteenden i en nära relation som orsakar fysisk, sexuell, ekonomisk, social eller psykisk skada, inklusive fysisk aggression, sexuellt tvång, psykisk misshandel och kontrollerande beteenden.
Med en partnerrelation menas en intim relation med offrets nuvarande eller tidigare partner, make/maka, sambo, livskamrat eller någon som hen dejtar, oavsett om de delar hushåll eller inte.
Partnervåld är en av de vanligaste formerna av våld mot kvinnor och förekommer i alla miljöer och oberoende av socioekonomisk bakgrund, religion eller kultur. Partnervåld mot män kan också förekomma, och är kraftigt underrapporterat.
Genusbaserat våld (GBV)
Genus/ könbaserat våld definieras som våld som riktas mot en person på grund av kön. Kvinnor, män, hbtqi+-personer (homosexuella, bisexuella, transpersoner, queer, intersexuella) och andra personer som inte passar in i den heterosexuella normen eller i traditionella könsbinära kategorier.
Några exempel:
• Våld i nära relationer
• Könsstympning
• Femicide – kvinnomord
• Tvångsäktenskap
I Istanbulkonventionen (Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet) beskrivs våld mot kvinnor som en könsbaserad handling vilket innebär ”en kränkning av de mänskliga rättigheterna och en form av diskriminering av kvinnor”.
2. Fördjupning – Genus
Kunskapsmål
Kunskap om köns- och genusaspekter i samband med våld i nära relationer är av stor betydelse för hälso-och sjukvårdspersonal med ansvar för det primära omhändertagandet. En djupare förståelse av köns- och genusaspekter hjälper till att bättre skilja mellan olika typer av våld i nära relationer och genom det kunna anpassa myndigheternas bemötande och stödinsatser. Här hittar du information om genus i allmänhet och specialiserad kunskap för hälso- och sjukvårdssektorn.
”50 kvinnor dör varje vecka i Europa på grund av våld i nära relationer”
Klicka på kryssen under varje term i illustrationen för att se dess definition.
Mer information om ”Stereotyper” finns i Modul 8.
Vikten av intersektionalitet
När det gäller våld i nära relationer är det mycket viktigt att förstå intersektionalitet, eftersom det gör det möjligt för oss att känna igen och adressera de unika och överlappande erfarenheter hos individer som tillhör flera marginaliserade grupper.
”There is no such thing as a single-issue struggle
Audre Lorde, Black Feminist Lesbian Activist
because we do not live single-issue lives”
Definition intersektionalitet
Sociala kategorier som t.ex. etnicitet, kön, sexualitet och klass är sammankopplade och tilldelas en viss individ eller grupp. Intersektionalitet beskriver hur dessa kategorier ”korsar varandra”, vilket antingen förstärker eller minskar sannolikheten för att uppleva systematiskt förtryck, olika former av diskriminering och ojämlikhet.
Reflektionsfrågor
Titta på videon och reflektera över följande frågor, gör gärna anteckningar:
(1) Ge exempel på intersektionalitet.
(2) På vilka sätt har du observerat eller upplevt privilegier eller diskriminering baserat på intersektionen mellan dina egna sociala kategorier?
(3) Reflektera över hur intersektionalitet kan påverka tillgången till möjligheter, resurser och representation inom olika områden eller sammanhang (t.ex. utbildning, sysselsättning, media, hälso- och sjukvård).
(4) Har du någonsin varit i en situation där du såg någon bli diskriminerad på grund av intersektionen mellan deras olika kategorier? Hur reagerade du? Kunde du ha gjort något annorlunda?
Mer information om stereotyper och fördomar finns i Modul 8.
Kunskapstest: Genusbaserat våld:
3. Vanligast förekommande former av våld i nära relationer
Våld i nära relationer kan ta sig många uttryck och erkänns ofta inte som sådant av den utsatta.
‘När det pågick så tyckte jag inte att det var våld, men ju längre jag tänkte på det så började jag förstå att det var våld. Psykiskt våld är allvarligare än fysisk misshandel eftersom det inte lämnar några yttre spår eller blåmärken. När jag själv insåg detta tog jag mig därifrån. Att leva ensam är mycket bättre än vad som hände i relationen.’
Klicka på kryssen under varje våldsform för att veta mer.
Reflektionsfrågor
(1) Fundera över vilka av de vanligaste formerna av våld i nära relationer som var okända för dig?
(2) Reflektera över vilka av de mest vanligt förekommande formerna av våld i nära relationer som förvånade dig och varför?
4. Särskild sårbarhet
Följande avsnitt beskriver särsklid sårbarhet/utsatthet. När familjemedlemmar är inblandande kan det handla om olika typer av brott I nära relationer.
Reflektionsfrågor
Innan du läser nästa del, fundera en stund på dessa två frågor:
(1) Vilka särskilda typer av våld kommer du att tänka på som inte har diskuterats i avsnitt 3 (vanligaste våldsformerna)?
(2) Vad tänker du på när du hör begreppet kvinnlig könsstympning/omskärelse? Är det något som förekommer i det land du bor i?
Barnäktenskap och tvångsäktenskap
• Barnäktenskap är när minst en av parterna är ett barn (yngre än 18 år).
• Tvångsäktenskap är alla äktenskap som ingås utan fullständigt och fritt samtycke från en eller båda parterna. Det kan också handla om tvångsäktenskap när en eller båda parterna är oförmögna att avsluta eller lämna äktenskapet, eller som ett resultat av tvång eller intensiv social press från samhället eller familjen.
Könsstympning
”Minst 500,000 kvinnor och flickor lever med livslånga konsekvenser av könsstympning i Europa”
Om du inte kan se bilden här, vänligen klicka här eller använd en annan webbläsare.
Vad är kvinnlig könsstympning?
Kvinnlig könsstympning, även känt som kvinnlig omskärelse, är ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna. En kräkning av rätten till kroppslig och psykologisk integritet.
Mer än 200 miljoner flickor och kvinnor som lever idag har utsatts för kvinnlig könsstympning. Könsstympning sker inom ramen för traditionella normer och trosföreställningar och förekommer även i Europa.
Kvinnlig könsstympning förändrar eller skadar avsiktligt de kvinnliga yttre könsorganen på grund av icke-medicinska skäl. Det utförs oftast mot kvinnans eller flickans vilja. Kvinnlig könsstympning tar ifrån kvinnor och flickor kontrollen över sina kroppar, deras sexualitet och deras rätt att ha grundläggande kroppsfunktioner fria från infektioner och smärta. Könsstympning är således ett uttryck för genusbaserat ojämlikhet och könsdiskriminering samt en kränkning av de mänskliga rättigheterna.
Olika typer av kvinnlig könsstympning/omskärelse?
Kvinnlig könsstympning är skadligt för flickor och kvinnor och främjar därmed inte hälsan. Kvinnlig könsstympning delas i regel in i fyra huvudtyper:
Är kvinnlig könsstympning/omskärelse ett problem i Europa?
Kvinnlig könsstympning/omskärelse är ett globalt problem, som också förekommer i Europa. Det uppskattas att 190 000 flickor och kvinnor i 17 europeiska länder riskerar att bli stympade och att över 600 000 kvinnor i Europa lever med konsekvenserna av könsstympning.
Här hittar du en interaktiv karta över förekomsten i Europa: https://map.endfgm.eu/map/554/FGM%20prevalence
Har covid-19 pandemin minskat risken för kvinnlig könsstympning/omskärelse?
Även om covid-19-pandemin har minskat möjligheten att resa för att utföra könsstympning har den inte hindrat att könsstympning utförs i det dolda. Covid-19-pandemin har ökat sårbarheten för flickor och kvinnor, inklusive dem som riskerar könsstympning, och har förvärrat redan befintliga ojämlikheter mellan könen, ekonomiska skillnader och hälsorisker. Pandemin har också påverkat det förebyggande arbetet negativt. Covid-19-pandemin har gjort det svårare för kvinnor och flickor att få tillgång till psykologiskt stöd och medicinsk vård vid behov.
Generellt ökar kvinnors och flickors sårbarhet för våld, inklusive skadliga sedvänjor som könsstympning vid humanitära katastrofer och nödsituationer, såsom konflikter och klimatförändringar. Över hälften av de länder där flickor löper störst risk att utsättas för könsstympning befinner sig i humanitära nödsituationer, inklusive konflikter.
Faktablad på engelska:
Sexuellt utnyttjande och exploatering/prostitution
Med termen ”sexuell exploatering” avses varje faktiskt missbruk av eller försökt att missbruka en sårbar ställning, maktskillnader eller förtroende, för sexuella ändamål, inklusive men inte begränsat till ekonomisk vinst, social eller politisk vinning av sexuellt utnyttjande av en annan person.
I Sverige ses prostitution och människohandel för sexuella ändamål som en del av mäns våld mot kvinnor. Köp av sexuella tjänster är kriminaliserat.
Hedersrelaterat våld och förtryck
Hedersrelaterat våld och förtryck (även HRV, hedersvåld, hedersbaserat våld, våld i hederns namn) omfattar alla former av våld som utövas inom familjen eller samhället i hederns namn, som t.ex.
• fysiskt våld (våldtäkt, mord, könsstympning),
• psykiskt våld (press, hot, berövande av personlig frihet) eller
• andra former av våld (t.ex. begränsad rörelsefrihet, begränsad vänskapskrets, tvångskontroll, tvångsäktenskap).
Det är viktigt att notera att även män, pojkar och personer som identifierar sig som homosexuella, bisexuella, transpersoner eller transsexuella kan vara utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck.
Hedersrelaterat våld definieras som ett kollektivt sanktionerat våld. Även om en enskild individ inte skulle acceptera sin familjs normer, kan det vara extremt svårt för individen att själv utmana dem.
Femicide – Genusbaserat /könsbaserat mord av kvinnor och flickor
Femicide (=feminicide) definieras som dödligt våld mot kvinnor och flickor på grund av deras kön. 56% av offren dödas av sina nuvarande och tidigare partners, eller familjemedlemmar som fäder, bröder, mödrar, systrar på grund av deras roll och status som kvinna/flicka.
Femicid innebär ofta pågående våld mot en kvinna i nära relation, hot eller skrämsel, sexuellt våld eller situationer där kvinnor har mindre makt eller färre resurser än sin partner (1).
Kvinnligt hedersmord
“Kvinnligt hedersmord är en särskild form av kvinnomord, där mordet på en kvinna begås av en eller flera familjemedlemmar som inte accepterar hennes sociala beteende i allmänhet, och hennes sexuella beteende i synnerhet.” (2)
Föräldrars utsatthet av våld från barn och äldre tonåringar
“Jag har varit i en situation där jag skadade min mamma vilket ledde till att hon kontaktade polisen. Hon ville inte se sin dotter inlåst eller tagen ifrån henne. Men hon kände att hon behövde hjälp och hon fick inte den hjälpen. Lyckligtvis gjorde jag förändringen själv efter att ha insett [allvaret] i situationen, men så är inte alltid fallet.”
Unga kvinnor (1)
Definition
Föräldrars utsatthet av våld från barn och äldre tonåringar beskriver en dynamik där en ung person (i åldern 8-18 år) ägnar sig åt ett kränkande beteende mot en förälder eller vuxen vårdgivare och där det kränkande beteendet är skadligt och upprepas. Övergreppet kan vara fysiskt, verbalt, ekonomiskt, tvångsmässigt eller känslomässigt och kan innefatta beteenden som att slå, hota, skrämma dem att göra eller inte göra saker, eller orsaka skada i hemmet. (2)
De flesta kända fall är pojkar i sena tonåren som utövar våld mot sina mödrar. (1)
Mer information finns i Modul 2.
Tvång av sexuell och reproduktiv hälsa
Tvång av sexuell och reproduktiv hälsa innebär att en kvinna hindras att fatta självständiga beslut om sin reproduktiva hälsa. Det kan ta sig uttryck i sabotage av preventivmedel, tvång att bli gravid och tvång till eller förbud av abort. (1)
Några exempel på reproduktivt tvång:
• Tvinga eller pressa kvinnan att bli gravid, föda barn eller göra abort.
• Förhindra eller begränsa tillgången till preventivmedel.
• Att medvetet överföra en sexuellt överförd infektion till offret.
• Förhindra eller begränsa tillgången till obstetrisk/ gynekologisk vård och information.
5. Brottsoffer för våld i nära relationer
Brottsoffer för våld i nära relationer
Våldscykeln
Det är viktigt att komma ihåg att inte alla våldsamma relationer följer detta cykliska mönster. Våldscykeln fungerar dock som ett användbart ramverk för att förstå både brottsoffrets och förövarens upplevelser, samt komplexiteten gällande våld i nära relationer.
Våldscykeln är ofta förutsägbar och kan bestå av tre faser, även om den inte alltid följer en linjär utveckling:
Upptrappning
- Spänningar byggs upp över vanliga familjeproblem; verbala övergrepp börjar uppstå.
- Den utsatta försöker hantera situationen genom att tillmötesgå förövaren, ge efter för hans/hennes krav och/eller undvika konfrontation, i tron att sådana åtgärder kan förhindra ytterligare upptrappning.
- Med tiden eskalerar spänningen tills den når en kritisk punkt, vilket leder till våldsutbrottet.
Våldsfasen
- Upptrappningen framkallas ofta av en yttre händelse, eller av förövarens tillstånd och inte av något felaktigt beteende hos offret.
- Som ett resultat förblir början på våldsepisoden oförutsägbar och ligger bortom offrets kontroll.
Smekmånadsfasen/ värmefasen
- Förövaren kan under den här fasen uppleva skamkänslor p g a sitt beteende.
- Han/hon visar ånger och försöker bagatellisera våldets allvarlighetsgrad, ofta genom att lägga skulden på offret.
- Därefter kan förövaren uppvisa ett kärleksfullt och vänligt beteende i kombination med ursäkter, generositet och tjänstvillighet. Förövaren strävar genuint efter att övertyga offret om att våldet aldrig kommer att upprepas.
- Detta kärleksfulla och ångerfulla beteende förstärker den känslomässiga kopplingen mellan parterna och kommer sannolikt att övertyga offret om att det inte är nödvändigt att lämna förhållandet.
Ett brett spektrum av brottsoffer
Våldsutsatta män
Det är viktigt att känna till att även män kan vara utsatta för våld i nära relationer, även om majoriteten av offren är kvinnor. Tyvärr underrapporteras manliga offer ofta och förblir osynliga, särskilt i media. Stereotyper och fördomar kring könsroller kan ytterligare bidra till underrepresentationen av manliga offer i statistiken och avskräcka dem från att söka hjälp eller tala ut om sina erfarenheter.
Fallstudie: män som brottsoffer
Kl 16.34 Gräl på parkeringsplatsen vid ett köpcentrum
Ett skrik från fru E. hörs när hennes huvud träffar taket på bilen ovanför förarplatsen. Förbipasserande noterar sedan ett högljutt gräl och handgemäng mellan paret. När paret sätter sig i bilen för att börja köra blockerar en bilist dem med sitt fordon. Herr E. flyr från platsen.
Kl 16:37 Nödsamtal till larmcentralen
En av åskådarna ringer polisen.
Kl 16:50 Polis anländer till platsen
Fru E:s och vittnenas berättelse kan inte helt klargöra vad som hände. Vittnena säger att de har sett att herr E. var våldsam mot fru E. MEN fru E. säger att de bara hade bråkat, varpå hon hoppade in i bilen och skadade huvudet. De fortsatte att bråka efteråt och ville köra hem men hindrades från att göra det. Herr E. hade förmodligen flytt i panik på grund av de våldsamma verbala angreppen från åskådarna.
Polisen antecknar vittnenas och fru E:s utsagor och personuppgifter. De ställer också frågor till fru E. som syftar till att bedöma risken för henne att bli utsatt för våld/överfallen igen.
Fru E. vägrar att genomgå en läkarundersökning. Hon informeras om möjligheten att under de närmaste dagarna få sin skada dokumenterad på en öppenvårdsmottagning. Efter att fru E. har informerats om sina rättigheter som brottsoffer tar en av de två polismännen upp frågan om våld i nära relationer och pekar på möjligheterna till specialiserad rådgivning. Fru E. lyssnar på dessa tips och beskrivningen av polisens skyddsalternativ (att söka kontaktförbud och/eller skyddat boende), men står fast vid att allt är bra hemma. Eftersom de övergripande omständigheterna tyder på ett fall av våld i nära relation informerar poliserna fru E. om att de inleder en utredning mot hennes man för fysisk skada och ger henne en broschyr om skydd av brottsoffermed polisens telefonnummer. Hon avböjer allt stöd och den informationsbroschyr som erbjuds henne.
Fru E. tar sig slutligen hem ensam med kollektivtrafik på grund av sin huvudskada.
Kl 19:14 Nödsamtal till larmcentralen
Ett nödsamtal tas emot på larmcentralen från grannar på grund av störande ljud i herr och fru E:s lägenhet.
Kl 19:35 Polisen anländer till E:s lägenhet
Två polisbilar anländer till parets adress. Poliserna antar att det kan röra sig om ett fall av brott i nära relation. Polispatrullen som går in i lägenheten ser omedelbart att paret och fru E:s mor är berusade. När de förhörs separat trivialiserar alla tre parterna händelsen och säger att de var upprörda över att herr E. hade flytt på eftermiddagen, och lämnat sin fru ensam med polisen och en huvudskada. Eftersom det inte finns några synliga skador på vare sig fru E. eller fru E.s mor, och det inte finns några konkreta tecken på brott, uppmanas de närvarande att hålla sig lugna.
Kl 21:44 Nödsamtal till polisen
Återigen kommer ett nödsamtal från grannarna för störande ljud. Grannarna säger: ”Det börjar verkligen bli livligt i grannhuset. Jag tror att de har problem igen.”
Kl 22:10 Polisinsats hemma hos paret E.
På grund av misstankar om att det rör sig om brott i nära relation anländer två polisbilar igen. Bland dem finns poliser från den tidigare insatsen i familjen E:s lägenhet. De konstaterar att graden av alkoholberusning hos paret E. samt hos fru E:s mor verkar vara mycket högre jämfört med det tidigare besöket. Vidare uppvisar alla närvarande spår av blod, skador på händer, armar och ansikte. Herr E:s skador är särskilt allvarliga.
Återigen hörs alla tre personerna separat, varvid fru E. och hennes mor uppger att herr E. började bli våldsam mot dem och att de var tvungna att försvara sig.
Herr E. bryter ihop gråtande inför en polis och säger att han inte stod ut med sin hustrus och svärmors våld som hade pågått i flera år och att han inte visste vad han skulle göra, och därför blev våldsam även han. Trots sin starka berusning verkar Herr E trovärdig och ger avgörande information om brottet och det våld som hittills förekommit.
Fru E. och hennes mor konfronteras med den information som lämnats av herr E., varpå de reagerar verbalt på ett mycket aggressivt sätt. Båda vill attackera herr E. för att ”visa honom vad det innebär att sprida sådana lögner om dem”. Försök av ytterligare våldsamma angrepp på herr E. förhindras av poliserna.
Herr E. vill lämna lägenheten men kan bara få plats på ett härbärge för hemlösa eftersom det saknas ett särskilt boende för män som utsatts för våld i hemmet. Han skulle vilja kontakta ett rådgivningscenter för män som drabbats av våld i relation redan nästa dag och få sina skador dokumenterade på en klinisk mottagning för våldsutsatta. I motsats till fru E. och hennes mor samtycker han omedelbar behandling av sina skador. För att behandla sina skador körs herr E. till närmaste sjukhus med en ambulans. Därifrån beger han sig till härbärget på egen hand. Än en gång bekräftar båda kvinnorna att de bara ”behövde försvara sig” mot angreppen från herr E. Polisen bedömer risken för att E. blir offer för våldsamma angrepp från sin fru och hennes mor igen som mycket sannolik.
Följande dagar och veckor
Under den fortsatta utredningen förhörs vittnen till den första dispyten på parkeringsplatsen och en granne till familjen E. av polisen. Herr E. gör ett omfattande uttalande till polisen, där han återigen beskriver utvecklingen och den successiva ökningen av våldet mot honom, liksom hans rädsla för att någon ska upptäcka att han är ett offer för våld i sin relation.
Den rättsmedicinska rapporten ingår också i utredningen, vilken stöder det händelseförlopp som beskrivits av Herr E. Fru E. och hennes mor uttalar sig endast om brottsanklagelserna för misshandel mot Herr E. Därvid håller de fast vid sin ursprungliga version, att Herr E orsakade upptrappningen av våldet, men de trasslar in sig i motsägelser som dokumenteras. När det gäller åtalet för grov misshandel mot herr E., utnyttjar de båda sin rätt att vägra vittna.
Herr E. söker råd hos ett specialiserat rådgivningscenter för män som utsatts för våld i relationer.
Efter fyra veckor avslutas polisutredningen med resultatet att herr E. uppenbarligen har utsatts för våld av sin hustru och hennes mor i flera år.
Reflektion
(1) Reflektera över egna attityder och föreställningar om manliga offer för våld i nära relationer. Reflektera över eventuella fördomar och fundera över hur du kan vara mer stödjande och empatisk mot offer för våld i nära relationer.
(2) Analysera kulturella normer och föreställningar kring maskulinitet och hur dessa kan avskräcka manliga offer från att anmäla våld eller söka stöd. Reflektera över sätt att utmana och omdefiniera skadliga könsstereotyper som kan hindra stöd till manliga offer.
(3) Beakta hur andra identiteter som etnicitet, sexuell läggning och socioekonomisk status samverkar med manlig viktimisering.
Personer med funktionsnedsättning
”Kvinnor med funktionsnedsättning löper 2 till 5 gånger större
sannolikhet att utsättas för våld, än kvinnor utan funktionsnedsättning, inklusive sexuella och reproduktiva övergrepp.”
Personer med funktionsnedsättning eller långvarig sjukdom löper mer än dubbelt så stor risk att utsättas för någon form av våld i nära relationer, än personer utan funktionsnedsättning eller långvarig sjukdom.
”Partner eller familjemedlemmar fungerar ofta som vårdare, en maktposition som kan utnyttjas och leda till en bred och genomgripande tvingande kontroll och social isolering.” (1)
”Globalt har 8 av 10 autistiska kvinnor, och 78 % av autistiska icke-binära personer upplevt sexuellt våld, och mer än hälften har utsatts mer än en gång.”
eucap, 2023
Här hittar du ett exempel på ett faktablad med uppgifter om våld mot autistiska personer.
Källa: SafeLives: Spotlight Report – Disabled Survivors Too: Disabled people and domestic abuse, 2017
Hbtqi+ personer
För våldsutsatta hbtqi+-personer kan våld i nära relationer ta sig särskilda uttryck. Till exempel kan en partner använda ”outning” eller hot om att avslöja den andra partnerns sexuella läggning eller könsidentitet som ett sätt att utöva våld. Detta leder inte bara till skada utan skapar också en barriär som hindrar offret från att söka hjälp.
Dessutom kan hbtqi+-personer utsatta för våld i nära relationer ha fysiska eller psykologiska trauman såsom mobbing eller hatbrott. I synnerhet kan transpersoner löpa högre risk att utsättas för specifika former av våld i nära relationer, inklusive hot, skrämsel och trakasserier inom ramen för en våldsam relation.
Reflektion
(1) Varför befinner sig våldsutsatta hbtqi+-personer i särskild sårbarhet?
(2) Fundera över vilka hinder som kan finnas för att få tillgång till stöd för offer för våld i hemmet inom hälso- och sjukvårdssektorn.
Mer information om hur hbtqi+-personer representeras i media finns i modul 8.
Flyktingar och migranter
Personer som inte har medborgarskap eller uppehållstillstånd kan löpa större risk på grund av olika faktorer som språkbarriärer, social isolering, begränsad tillgång till information eller ekonomiska resurser, kulturella normer och rädsla för att bli utvisade.
Personer utan medborgarskap eller uppehållstillstånd väljer ofta bort att anmäla våld i relationer eftersom de är rädda för de potentiella konsekvenserna. Dessa personers status kan också hindra dem från att få tillgång till viktiga stödtjänster.
Source: WWP European Network
Om du inte kan se bilden här, vänligen klicka här eller använd en annan webbläsare.
Fallstudie: brottsoffer med migrantbakgrund
Nora är en 34-årig kvinna med invandrarbakgrund. Hon har bott i Sverige i tre år med sina föräldrar och systrar. Nora gifte sig med Peter för två år sedan. Peter är son till en vän till Noras föräldrar. Noras familj har patriarkala normer där kollektivet går före individen.
Noras äktenskap med Peter var en lättnad för Noras familj eftersom en kvinna i Noras ålder enligt deras kultur inte borde vara singel. Men ganska snart efter att Nora och Peter gift sig började Peter kontrollera hennes dagliga liv. Peter låter inte Nora träffa sina vänner eller gå någonstans utan honom. En obligatorisk språkkurs är den enda plats dit Nora kan gå ensam.
Peter tar ifrån Nora hennes betalkort och tar lån i hennes namn. När Nora försöker göra motstånd blir Peter våldsam och slår henne. Peter hotar att skicka tillbaka Nora till hennes hemland.
Nora berättar om situationen för sina föräldrar och ber om hjälp. Föräldrarna tar först Peters våldsamma beteende på allvar, men plötsligt går Noras pappa bort. Noras sörjande mamma klarar inte av att stå emot Peters vilja på egen hand.
Samtidigt sprider Peter rykten om Noras omoral för att rättfärdiga sina våldsamma handlingar inför deras gemenskap som delar deras patriarkala normer. Ryktena förödmjukar Noras familj. Släktningar pressar Noras mor och hennes systrars familjer att rentvå deras namn.
Noras mamma ber Nora att stanna hos Peter för att lugna ner situationen och hennes systrar ber henne att inte besvära deras mamma med mer. Nora känner att hon är ansvarig för våldet och familjens rykte, och accepterar att det inte är aktuellt att skilja sig från Peter.
Med tiden blir våldet allt allvarligare och mer frekvent. Vid ett tillfälle stryper Peter Nora så länge att hon förlorar medvetandet. Efter strypningen börjar hon få problem med talet, särskilt i stressade situationer. Nora känner sig isolerad, hjälplös och deprimerad.
Peter har hotat att visa privata bilder på Nora offentligt om Nora ”förstör hans rykte som make”, som han uttrycker det. Nora känner sig orolig eftersom hon inte kan prata med någon, inte ens sin familj, om sina känslor.
Reflektion
Fundera utifrån Noras berättelse över följande frågor:
(1) Vilka former av våld utsätts Nora för?
(2) Vilka handlingar, situationer eller förhållanden utsätter Nora för fara?
(3) Vilka situationer som beskrivs i fallbeskrivningen anser du vara olyckliga men inte inom ramen för hälso-och sjukvårdens primära omhändertagande/ ansvarsområde?
Barn och unga
”Globalt uppskattas att upp till 1 miljard barn i åldern 2-17 år har upplevt fysiskt, sexuellt eller emotionellt våld eller försummelse under det senaste året”
Global prevalence of past-year violence against children: a systematic review and minimum estimates. Hillis S, Mercy J, Amobi A, Kress H. Pediatrics 2016; 137(3): e20154079.
Våld mot barn har livslånga effekter på barns hälsa och välbefinnande. Barn som lever med våld i hemmet upplever betydande trauman:
- Det kan leda till negativ coping och hälsoriskbeteenden (missbruk av alkohol och droger, högre frekvens av ångest, depression, andra psykiska hälsoproblem och självmord).
- Det kan försämra hjärnans och nervsystemets utveckling (negativ inverkan på kognitiv utveckling och försämrade skolresultat).
- Det kan öka risken för att bli ett offer och/eller en förövare senare i livet.
Källa: WHO Violence against children
Följande fallstudie är ett exempel på detta:
Fallstudie: om hur våld i nära relationer har negativa effekt på barnen i familjen
Gabby gifte sig med sin man Nick efter ett långt förhållande och flyttade kort därefter till sin makes familjegård. Paret trivdes bra på gården och fick snart sitt första barn. Under graviditeten började Nicks beteende förändras och när deras dotter föddes ”kändes” inte förhållandet som det hade gjort tidigare. Nick verkade tillbakadragen och tillbringade långa perioder för sig själv. Han började påminna Gabby om Nicks pappa som alltid hade varit en sträng person i hans liv.
Nicks beteende blev hotfullt och kontrollerande, särskilt när det gällde pengar och sociala kontakter. Han blev alltmer aggressiv när han grälade och skrek ofta och kastade föremål runt i rummet. Gabby trodde att eftersom han inte skadade henne fysiskt så var hans beteende inte att betrakta som våld. Nick visade inte mycket intresse för deras dotter Jane, förutom när han var ute bland folk, där han kunde framstå som en omhändertagande och kärleksfull far.
Jane var i allmänhet ett väluppfostrat barn, men Gabby fann att hon inte kunde lämna henne med någon annan. Jane grät och blev synbart upprörd när Gabby lämnade henne till någon annan för att bli ompysslad. Detta var stressande för Gabby och innebar också att hennes sociala aktiviteter begränsades ytterligare.
Det tog lång tid för Jane att krypa, gå och börja prata. Hennes sömnmönster avbröts och Gabby sov sällan hela natten, även när Jane var över 12 månader gammal. När Jane började prata började hon stamma, vilket ytterligare försvårade hennes talutveckling. Gabby oroade sig mycket för Jane. Deras husläkare sa till henne att detta var normalt för vissa barn och att hon, om talproblemen kvarstod, alltid kunde skicka Jane till en specialist vid ett senare tillfälle.
Efter ett antal år blev Nicks beteende oacceptabelt för Gabby. Under gräl höll han i det gevär som han hade för jordbruksändamål, och Gabby upplevde detta som mycket hotfullt. Vid ett antal tillfällen kastade Nick föremål på Gabby och hon blev alltmer rädd för sin dotters skull. Gabby bestämde sig för att lämna familjen och rådfrågade den lokala kvinnojouren, som vägledde henne om hur Nick skulle få ett kontaktförbud.
När Gabby kunde skydda Jane från Nick förändrades hennes beteende. Janes utveckling tycktes gå snabbare och Gabby kunde inte förstå varför. Som en del av sin rådgivning på en lokal kvinnojour diskuterade hon denna fråga, och hennes rådgivare beskrev utvecklingsförseningen, stamningen, irritationen och separationsångesten som effekter av Janes tidigare upplevelser av våld.
Detta kan ses som ett missat tillfälle att identifiera f. Om husläkaren hade frågat Gabby eller Nick (som hade kronisk ryggsmärta) om deras relation, om vad som hände med familjen, och särskilt med Jane, hade situationen kunnat identifieras mycket tidigare.
Reflektion
(1) Vad kunde ha gjorts bättre av de inblandade?
(2) Fundera över vilka myndigheter och yrkesgrupper som borde ha varit involverade i att stötta eller hänvisa Gabby till stöd från början.
Anpassad efter en fallstudie från RACGP (2014): Abuse and Violence: Working with our patients in general practice
Äldre våldsutsatta
”Ungefär 1 av 6 personer som är 60 år eller äldre har
WHO, 2022
utsatts för någon form av övergrepp i samhället
under det senaste året”
Förövare kan vara:
- Barn, andra familjemedlemmar och makar samt
- Personal, t.ex. på vårdhem eller serviceboenden
Utmaningar vid rapportering:
- Rädsla för att utsättas för ytterligare övergrepp.
- Högt beroende av vårdgivare.
- Med stigande ålder minskar viljan och förmågan att ta sig ur misshandelsrelationer.
Kom ihåg: Äldre utsatta för våld i nära relationer kan vara ovilliga att avslöja övergrepp. De kan skämmas eller vara generade eller så vill de hjälpa och skydda sitt våldsamma barn. Att polisanmäla våld i nära relationer kan leda till att de förlorar den mest betydelsefulla relationen i sitt liv.
Fallstudie: våldsutsatt äldre
Winnie, 69 år, bor ensam i en liten stad på landet. Hon har varit patient hos er under ett antal år. Hon har svår artrit och behöver mer och mer hjälp med de dagliga aktiviteterna. Även om hon får regelbundna besök av samhällsservice har hon svårt att klara sig, men hon står fast vid att hon inte vill åka till regionsjukhuset.
Så småningom flyttar hon in hos sin dotter och make och deras unga söner. Grannarna börjar klaga på oljudet. Sedan Winnie flyttade in finns det inte mycket utrymme i huset och barnen bråkar oftare, de skriker och leker utomhus oftare. Winnies dotter får ingen hjälp av sina systrar och förväntas klara av den ökade belastningen av tvätten, matlagningen och andra sysslor utan att klaga.
När du gör hembesök hos Winnie märker du att hon har märken och blåmärken på armarna och överkroppen. Dessa bortförklaras av hennes dotter, som säger att hon har blivit klumpigare och hela tiden stöter i saker, och att Winnie dessutom tar blodförtunnande medel. Winnie skakar bara på huvudet och säger ingenting när du frågar henne om allt är okej hemma, även när du pratar med henne privat. Du är orolig för att driva frågan eftersom du inte vill göra någon upprörd genom att falskt alarm.
Anpassad från en fallstudie från RACGP (2014): Abuse and Violence: Working with our patients in general practice
Reflektion
Diskutera fallstudien.
(1) Vad skulle du göra om du var Winnies läkare i den här situationen?
(2) Vilka är de främsta riskfaktorerna för att Winnie ska drabbas av våld i nära relation?
Gravida kvinnor
”1 in 4 kvinnor utsätts för fysiskt och/eller
sexuellt våld under graviditeten i Europa”
Image by Freepik
Graviditet kan bli som en katalysator för våld och pågående våld kan eskalera under graviditeten eller direkt efter förlossningen. Att utsättas för våld i nära relation under graviditeten innebär allvarliga risker för både mamman och det ofödda barnet. Risken för missfall, infektioner, för tidig födsel och att barnet skadas eller till och med dör ökar i sådana situationer.
Dessutom, kan våld i nära relation under graviditeten få betydande känslomässiga och psykiska konsekvenser. Den stress och ångest som orsakas av våld i hemmet kan ha en negativ inverkan på barnets utveckling och på mammans välbefinnande.
6. Förövare
”Kampanjen för att stoppa våld i nära relationer behöver röster från både män och kvinnor, och utmanar det kulturella, ekonomiska och politiska sammanhang i vilket vi alla upplever världen”
HRH, the Duchess of Cornwall at the Women of the World Festival (March 2020), National Centre for Domestic Violence, UK
Vem är förövare?
Precis som när det gäller våldsutsatta kan förövaren vara vem som helst och vara i alla åldrar, kön, socioekonomiska grupper, etniska grupper, yrkesgrupper och religiösa grupper. Förövarna är inte alltid arga och fientliga, utan kan vara charmiga, trevliga och vänliga. De skiljer sig endast åt i hur de använder våld och hur farliga de är.
Varför blir individer våldsamma?
Våld i nära relationer består av flera faktorer men förekomsten av dessa faktorer kan öka risken för våld, även om varje förövare och offer har sin egen individuella riskprofil.
- Personliga, situationsrelaterade och sociokulturella faktorer påverkar sannolikheten för att någon ska bli våldsam.
- Vissa faktorer som alkohol- eller drogmissbruk, könsroller, tidigare trauman, graviditet och just ha fött barn samt erfarenheter av övergrepp i barndomen kan öka risken för våld i nära relation.
- I en endimensionell, enkelriktad våldsdynamik är det lätt att skilja mellan offer och förövare, vilket ofta ses i misshandelsrelationer eller överfall i stundens hetta.
- I vissa relationer förekommer dock dubbelriktat våld, där båda individerna utövar våld vid olika tidpunkter, vilket gör det svårt att skilja mellan förövare och offer.
- Dubbelriktat våld är vanligare i relationer där det finns missbruksproblem på båda sidor.
Makt och kontrollhjulet
Vid våld i nära relationer använder förövarna ett mönster av taktiker för att få eller behålla makt och kontroll över offren och i fall av partnervåld för att hålla dem kvar i relationen. Komplexiteten är inte lätt att visa i en enda bild, men det makt- och kontrollhjul som först introducerades 1984 av Domestic Abuse Intervention Project i Duluth, Minnesota, är ett bra sätt att bättre förstå dynamiken i relationer där det förekommer våld. Hjulets insida består av subtila, kontinuerliga beteenden över tid, medan den yttre ringen representerar fysiskt och sexuellt våld.
202 East Superior Street, Duluth, MN, 55802
218-722-2781
Relationen mellan förövare och barn och dess konsekvenser
Barn ses ofta som ”osynliga” eller som de ”osynliga” offren i familjer som drabbats av våld. Barn som har utsatts för våld i nära relation kan uppvisa fysiska symtom som är kopplade till trauma och stress.
Att bevittna övergrepp leder till blandade känslor hos barn: ångest, rädsla, ilska, tillgivenhet, lojalitet och kärlek till förövaren. Barn kan rikta sin ilska mot offret istället för att konfrontera förövaren direkt. Vissa barn kan eftersträva en positiv kontakt med förövaren.
Barn som upplever våld i hemmet löper större risk att hamna i en våldsam relation i vuxen ålder, oavsett om de är förövare eller offer.
Kvinnor som förövare
I forskning och litteratur har liten uppmärksamhet ägnats åt kvinnors, särskilt mödrars, roll som förövare eller åskådare till våld i nära relation.
En studie (2021) har visat att ”den allmänna befolkningen underskattar biologiska mödrars inblandning i sexuella övergrepp mot barn. Resultaten bekräftar att kvinnliga förövare står för en liten men betydande andel av förövarna av sexuella övergrepp mot barn. Dessutom tyder resultaten på att mödrar spelar en roll i sexuella övergrepp – antingen som förövare eller som åskådare – som hittills har underskattats”. (1)
Arbete med våldsutövare
Arbetet med förövare är ett viktigt inslag i kampen mot våld i nära relation.
Här hittar du en interaktiv karta över program för förövare, forskare, samt stödtjänster för offer.